Cookie´s Closet

Kom precis hem från en misslyckad filmkväll hos min kompis Marcus. Den var misslyckad i den mening att vi aldrig såg någon film eftersom att vi pratade så mycket om annat. Marcus och jag har känt varandra sedan jag gick i högstadiet och har därför alltid en hel del att prata om

Idag hade vi ingen föreläsning i skolan så jag hann till stallet tidigt och passade på att ta lite hag-bilder. Det såg så fint ut med all snö och hästarna verkade väldigt glada de med.

hagkompisarna


Danilo är en nyfiken liten sak


luktar godis


bus

Idag har jag sovmorgon, hade ställt klockan på 09.30 men låg kvar och snosade tills Anders (O´s bror) kom förbi för att hämta lite borrmaskiner. Nu ska jag iväg på lunch med Emelie och sedan ge mig av mot stallet. Blir ingen hoppning ikväll men jag ska nog skutta lite på egen hand. Ska även klippa Allan (igen).

I fredags blev det myskväll framför tvn. Vi såg den svenska dramathrillern Låt den rätte komma in. Den var annorlunda än jag hade tänkt mig men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Den var overklig samtidigt som den säkerligen kan kännas skrämmande verklig för vissa. Den handlar om en mobbad pojke som får sin första riktiga vän. Filmen är fyllda av svart ondska, oändligt utanförskap, genuin förståelse och obegränsad kärlek. På något sätt kändes den som en svensk, bättre version av The Ring.



Eftersom att det inte blev någon tävling så bestämde jag mig för att jobba även lördag. Det kändes väldigt trist att vakna och inte åka till stallet för att lasta in Allan i transporten. Hade deppat ihop om jag inte bokat upp mig på annat så det var riktigt skönt att åka iväg till Älvsjö. Direkt efter jobbet åkte jag och O. till Uppsala för Annas födelsedags/inflyttnings-kalas. Precis lagom kväll för min del, vi satt och snackade så mycket att det aldrig ens blev någon utgång. Killarna fick stå ut med en hel del NY-snack eftersom att Anna, Tessan och jag lärde känna varandra där och flera av deras kompisar var där och hälsade på. Mysigt som alltid att träffa tjejerna, det blir för sällan. Men det blir det nog ändring på för på fredag kommer de till Stockholm och nästa helg har Tessan inflyttningsfest med sin nya sambo...så då blir det Uppsala igen.
På söndagen gick vi alla på världens godaste brunch. Det var hur mycket mat som helst så sedan kunde vi rulla tillbaka till Stockholm utan bilen.

Tessan, jag och Anna


Födelsedagsflickan och hennes tårta (sorry bananna)

Min dag började med föreläsning i Samhällsekonomi kl.09.00. Jag var halvt död när jag släpade mig in genom skolans dörrar och bestämde mig snabbt för att jag var tvungen att äta lite frulle innan jag gick in och satte mig. Jag måste verkligen börja ta mig tid att äta på morgonen, man vaknar inte annars. Föreläsningen var intressant så jag överlevde och blev till och med glad att den slutade lite tidigt så att jag slapp missa något för att gå till jobbet.

Jag sitter och vaknar efter en snabb frulle i skolan


Sedan var det gasen i botten ut till Älvsjömässan för att jobba. Jobbet drog över på tiden och jag fick stressa vidare till stallet för att hinna till hoppträningen. Jag kom upp på stallplan 18.56 och träningen börjar 19.00. Som tur var så var flera sena så jag missade ingenting. Allan var aningen lat i början men kom igång riktigt bra sedan. Han verkar ha kommit över det där med oxrarna dock och bjuder fint igen. Trots att jag lade honom lite fel på ena oxerna i banan så hoppade han den med ärlighet. Kändes mycket bra och det fick han såklart väldig beröm för.

Skönaste montern på båtmässan


När jag äntligen kom hem gick jag in på Botkyrka Ridsällskaps hemsida för att kontrollera startlistorna...så ser jag att det står att de har haft lottning pga att för många har anmält sig till helgens tävlingar. Både jag och Hanna (som rider Danilo) var bortlottade! F*N! Jag som hade sett fram emot att tävla igen och det skulle verkligen ha varit bra för Allans (och min) rutin. Trist som bara den, tur i alla fall att vi ska till Uppsala den kvällen så att jag inte hade låst upp hela helgen kring denna tävling. Men ändå...trist!
Nästa tävling i Stockholmsområdet är först den 28:e (!). Den är dessutom ända ute vid Norrtälje, fy. Anatar att jag får tåla det. Nästa helg hade jag i och för sig ändå inte kunnat eftersom att jag och O. ska till Köpenhamn då. Men den 21:a hade ju varit bra.

                               

I morgon har jag ingen skola på förmiddagen men ska äta frukost med mamma som kom till Sverige igår. Ska bli mys som alltid! 12.00 ska jag jobba och sedan blir det middag med O´s mamma.

Jag har efter klagomål insett att jag varit orättvis och felaktig i mitt inlägg "Tusentals bilder och fika med Em" som författades 09-02-27. Jag har där uttalat mig om de bilder jag gått igenom från Kenyaresan som tagits av min mor Madeleine Arner Norell. Jag har i inlägget gett hennes kamera äran för den fina kvaliteten när det i själva verket handlar om hur fantastiskt begåvad min mor är som fotograf. Jag ber hemsk mycket om ursäkt för detta klanderliga misstag och det lidande det kan ha åsamkat henne eller hennes nära.

För att extra understryka min ursäkt och ge min mors begåvning rättvisa, lägger jag nu ut ett av hennes mästerverk från den omtalade resan.

Igår var Allan stel och kändes inte alls bra. Han stretade emot och kändes inte riktigt som att han orkade bära upp sig själv. Idag var vi bara ute och promenerade så vi får se hur han har kännts i morgon med Lucas (min medryttare).

Eftersom att Allan inte kändes hundra och jag ville rida igenom honom ordentligt så drog ridningen ut på tiden. Kontentan blev att jag fick stressa sönder mig för att hinna till middag med Anna och blev ändå över 30 minuter sen. Suck. Eftersom Anna är en gammal vän så blev hon inte ens förvänad när jag ringde och förvarnade. Vi åt på Mamas och Tapas på kungsholmen som är ett litet mysigt hål i väggen. Gott och billigt. Tror att notan gick på drygt 600kr inklusive en flaska vin och några drinkar (!) Efter ett par timmar så gick vi över gatan till Lion bar och tog några drinkar hos en killkompis. Om man är singel, inte har klastrofobi och gillar slager så ska man absolut gå dit. Sedan åkte vi vidare till East där vi dansade av oss lite innan vi gick vidare till Village. På Village stannade vi tills stängning och tog då det otippade beslutet att gå till Donken. En Big Mac senare bar det av hemmåt. Galet rolig kväll vilket känns av idag.

Anna på Mamas och Tapas


Så här såg jag ut igår


I morgon ska jag jobba på båtmässan med Rupert Marine. Ska bli superkul att jobba med Thomas igen.

Idag var jag på lunch med Emelie, min bästa stallkompis som sedan blev arbetskompis och nu är inget av det....bara kompis. Vi åt på Cafe V här på gärdet. Smarrigt var det, speciellt morotskakan till kaffet efter.
Em har slutat rida sedan några månader tillbaka men nu kom det minsann fram att hon saknar det en hel del. Jag ska därför ut på medryttarhäst-jakt på Ekeby. Det skulle verkligen vara pricken över i:et om Em var där ibland också! Efter gick vi på stan lite och tittade efter lite saker vi båda behövde hem. Jag hittade ingenting av det jag sökte men snubblade däremot en sak som jag bara inte kunde låta bli att köpa till lilla O: Historien om Porsche, en stor tung bok med bara dessa bilar. Han såg glad ut när han kom hem så jag tror att han blev det.

Här är en bild på Em och hennes förra häst Shejken (a.k.a. bacon)


Resten av dagen spenderade jag med att sortera ut bilder från Kenya-resan som jag vill ha i mitt fotoalbum. Jag startade med mammas bilder eftersom hon har en sådan fantastisk kamera men det tar ju en evighet att plöja igenom, hon måste ha tagit några hundra bilder per dag. *Snark* Men det är väldigt kul att ha så mycket fina kort på allt, jobbigt att välja bara...

Har precis skickat iväg lilla o. för att hämta hem mat. Han var sådär lagom glad att behöva pulsa iväg i snö. Därför tänke jag
myspysa till det lite tills han kommer tillbaka. Nu kan vi ju dessutom för fösta gången i denna lägenhet äta på våra fina tallrikar.

Levande ljus är alltid mys


Vårt myspysiga sovrum släcktes ned

Idag hade jag ingen skola så jag tog mig en skön sovmorgon, tror att klockan var 10.00 när jag till slut bestämde mig för att kravla mig ur sängen. Efter lite frulle beslöt jag mig för att packa upp vårat kök (som stått i källaren i över 6 månader). Det kändes superskönt att få upp alla glas, tallrikar mm. Nu saknas bara el till spisen också 
Klockan 17.00 var det middag hemma hos O´s bror. O´s mamma hade kommit till Stockholm för att hjälpa lilla Roar att få nytt pass. Väldigt god mat och framför allt supergoda semlor. Mmm....fettisdagen är nog en av mina favoritdagar. Haha, gottegris som man är.

Familjen Rehnberg


Jag


R.I.P.


Jag har planer på att tävla igen nästa helg. Botkyrka Ridsällskap har lokal 90-110 på lördagen (den 7:e). Jag och O. ska till Uppsala på kvällen men jag tror nog att jag kan hinna med båda. Nöjer mig nog med en klass då för Allan verkade inte så förtjust i att stå ute i kyla så där länge mellan klasserna och transporten blir ju knappast varm. Kan vara rätt så skönt för min del också. Det lutar mot 1 meter i så fall. Känner mig sjukt taggad att komma igång!

Idag gick vi och åt på en liten men bra restaurang på Storgatan som heter Brasserie Bobonne. Den ser inte mycket ut för världen och har en mycket avslappnad stämning men har ändå gjort sig förtjänt av en rekomendation av Michelinguiden. Alla tre valde kalventrecote med haricovert och roquefort ost. Lite väl mycket av den osten för min del men det var enkelt korrigerat och blev då väldigt smaskigt.

O. och hans lillebror på restaurangen


Sedan skyndade vi iväg för att gå på bio. Vi såg The Curious Case of Benjamin Button. Jag har hört lite blandade åsikter om den men jag tyckte i alla fall att den var mycket bra....och sorglig. Flera människor i biosalongen storgrät vilket ju inte är allt för vanligt. Den tog upp många tänkvärda aspekter av livet på ett väldigt udda sätt. Den är dock lång (nästan tre timmar) så O. höll såklart på att somna några gånger. Den pojken är omöjlig att se på film med!

Går inte att ladda upp filmen på youtube (!!!). Fattar inte vad felet är. Men nu är O´s bror här på besök från spanien och han är datanisse så han kan fixa det sa han. Ni får vänta lite till, förhoppningsvis kommer den upp ikväll.

Hur kul är detta att titta på...?

Kom nyss hem från skolan. Idag fick vi tillbaka resultatet från vår första tenta. Jag hoppades på VG men kände mig allt annat än säker. När vi fick listan så var det riktigt spännande. Jag fick i alla fall VG, till och med tre poäng högre än vad som krävdes så det kändes mycket bra.

Nu skajag ta fram målarpenseln och måla den sista dörren. O. blir nog glad att vi närmar oss slutet på målerierna, luktar ju en del. Lägger upp kort senare.

Igår var vi på middag med mamma, böne och mormor. Vi åt på Bistro Nouveau, en restaurang på Östermalm som serverar traditionell fransk mat. Bra mat, godkänd service och ett överraskande gott vin från Nya Zeland. Vi satt och pratade strunt från 19.30-23.30 för att sedan åka vidare till Hotel Diplomat på en after dinner drink. Mormor var lika söt som vanligt och på ett strålande bra humör. Lite efter midnatt var det dock dags för henne att åka hemåt och leka med katten, så då bestämde vi andra oss för att gå upp på mamma & bönes rum för att titta på lägenhetsritningar och dricka GT. De är ju i full gång att skaffa lägenhet i Stockholm igen. Jag tror att klockan var närmare 03.00 när vi bestämde oss för att bryta upp. Jag har en så härlig familj att jag nästan skäms. Visst är vi också knäppa ibland och bråkar om struntsaker men vi har framför allt väldigt mysigt tillsammans. Det är jag väldigt lycklig över.

O, Mormor och jag på restaurangen


Lägenhetsletarna


I morse var jag dock inte riktigt lika lycklig när klockan ringde 10.00 för att påminna mig om att behövde åka till stallet. Jag och Kristina (en av de andra i hoppgruppen) hade bestämt att vi skulle skutta några språng idag inför tävlingen i morgon. Vi satte ut ett koppelräck med 4 galoppsprång till en oxer. Först hoppade vi fram dem på ca 80 cm och tog det två gånger var. Sedan höjde vi till 100cm för att ta den höjden varsin gång och lade till sist upp dem på 115 cm. Jag nöjde mig med att ta även den höjden två gånger eftersom att Allan kändes fin och jag inte vill slita ut honom inför morgondagen. Hoppningen var mer för att känna av och att höja vårat och hästarnas sälvförtronende. Ska bli kul i morgon, men lite är det läskigt...

Välförtjänt lunch


När jag kom hem hade O. redan börjat vara flitig med att sätta upp lådorna och underskåpsluckorna i köket så det var bara att hugga in och försöka hjälpa till. Köket är dock så trångt att det är svårt att jobba två och vi har dessutom bara en skruvdragare så jag springer lite fram och tillbaka mellan datorn och bygget. Det blir nog ganska tidigt i säng ikväll eftersom att jag ska upp i ottan och förbereda inför tävlingen. Känner mig rätt så sliten vid det här laget så det ska bli skönt. Blir antagligen lite slagerfestival mellan borrningarna också... annars blir man väl utfryst i skolan eller något.

Idag hade jag ingen skola och tänkte, förutom att måla listerna, plugga hela dagen. Ferdinand kom efter frukost och skulle sätta upp en blandare i köket. Han behövde hjälp och det visade sig dessutom snabbt att de rör som kom med diskhon, inte räckte ned till själva avloppsutloppet i väggen... Är inte det fantastiskt? Man köper en av de mest exlusiva hoar som finns på marknaden och så lyckas de inte ens skicka med ordentliga avloppsrör till den...det känns ju som att de verkligen har förstått sig på vad deras kunder värderar. Vilka amatörer! Vi blev därför tvungna att åka runt på stan och jaga reda på nya rör vilket var lättare sagt än gjort. Sedan så hade Ferdinand glömt skelettsprutan (som man silikonar med) så då var vi tvungna att åka vidare för att köpa en ny sådan. 17.30 blev vi klara och då har vi ändå inte hunnit silikona allt. Dock så har vi vatten och en fungerande ho, kaklade väggar och silikon längst diskbänken. Jippi! Eftersom den nyinköpta skelettsprutan visade sig vara dålig så blev silikonlisten sådär snygga bitvis men det ska vi åtgärda en annan dag. Nu börjar det i alla fall ut som ett kök.

Så här ser det ut i köket nu.


19.00 var vi bortbjudna på middag hos några kompisar. Det var jätte-trevligt och gott så det var verkligen bara positivt men det gjorde att jag precis kom hem med ångest över att ännu en dag har gått utan att jag hunnit plugga. Jag hann ju inte måla listerna heller men det känns inte mer än rätt. Nu är klockan 21.00 och jag måste alltså sätta mig med böckerna. O. är kvar hos vår kompis och ska spela tv-spel (för ovanlighetens skull). Denna gång är det ju i alla fall med sällskap så det är ju bra.
I morgon ska jag och Allan vara med och visa hur man planerar sin ridning när det är många i ridhuset. Jag tror att det är vi och sex andra ekipage samt "föreläsaren". Ska bli intresant, komiskt att de har en obigatoriskt dag om hur man rider i ridhuset, haha. På kvällen ska vi på födelsedagsfest...kommer nog att bli spårat *ler*.

Pappa lämnade just av Liza också som ska bo med oss över helgen.

På måndag har jag min första tenta och jag har knappt hunnit plugga någonting. Vår föreläsning slutade tidigare idag och jag tänkte att jag nu hade det perfekta tillfället att plugga hela eftermiddagen. När jag kom hem upptäckte jag att Ferdinand (som hjälper oss med att kakla i köket) inte hade varit här. Jag satte mig för att plugga och då kom han. Petig och nyfiken som jag är så stod jag såklart och lade mig i hela tiden han var här. När han gick såg jag att det hade blivit sprickor vid ena fönstret i köket och bestämde mig för att det var lika bra att spackla över dem direkt. När jag ändå stod där med spackelspaden så var det ju lika bra att även åtgärda dem och de som blivit i ett hörn i vardagsrummet. Det ena ledde till det andra och nu har jag precis blivit klar efter att ha målat över det som jag spacklat samt tejpat alla lister (som jag planerar att måla i morgon). Hela dagen har alltså gått och jag har läst 7 av 78 sidor i Kotler. Känns bra. Men det kommer att bli skönt att bli klar hemma i alla fall!
Kotler har jag ju hela helgen på mig att läsa klart...

Markandsföringsgurun Philip Kotler. Het som få...

Igår klockan 23.50 rullade tåget från skåne in på Stockholms Central. Jag hade för första gången på länge lite söndagsångest (måndasångest får det väl bli denna gång om man ska vara en petig jäkel, vilket jag ju så uppenbart är). Först trodde jag att det var pga skolan men efter närmare eftertanke kom jag på att jag egentligen såg fram emot att gå på föreläsningen idag. Det berodde inte heller på bakfylla eller trötthet eftersom vi bara tagit det lugnt och sovit ut hela helgen. Jag vet fortfarande inte vad den plötsliga deppigheten kom ifrån men antagligen så berodde det på att vi haft så trevligt nere hos Pappa och Letha att jag inte ville tillbaka till "verkligheten".

Det är så bekvämt att åka tåg! Jag blir helt kär varenda gång. Det är tyst, mjukt, bekvämt och slappt...ännu härligare var det på hemvägen då Letha hade packat matsäck. En liten matsäck á la Letha innehåller: Mineralvatten, Coca Cola, Öl, moserande vin, laxsmörgåsar (med tillhörande citronklyftor att pressa över), mandariner och mörk choklad *smaskens*

Jag orkar inte rabbla upp allt vi gjorde men sammanfattat så åt och drack vi gott, promenerade på stranden, klippte oss inne i Simrishamn, hade heta diskussioner om livet och gossade i soffan. En underbar helg helt enkelt!

På lördagen låg dimman tjock över Österlen. Mycket vackert.


Pappsen på det i särklass smaskiga Olof Viktors bageri.


Söndagen bjöd på klart väder och sol. Promis på standen ett måste.


Det här såg härligt ut...



Nu ska jag till stallet och hoppträna. Ska försöka hålla mig kvar idag...

Om en timme går vårt tåg ned till Skåneland. Vi ska till Österlen över en väl behövd långhelg. Det ska bli så underbart att bara komma ner och ta det lugnt. Lethas fantastiska mat, långa promenader på stranden, fika i Simrishamn och alone time med pappa och Letha är precis vad jag behöver nu. Jag är övertygad om att O. känner likadant.

Pappa har lite problem med sin dator så jag vet ej om jag kommer kunna blogga förrän måndag. Vi får se....
Ska försöka komma ihåg att ta mycket kort!

Igår hade jag som plan att vara sjukt bäst på hoppträningen. Jag hade dessutom stora förhoppningar på att Allans nyskodda hovar skulle göra susen. Det gjorde de också och hans bakbensteknik var klart bättre. Min tränare var helt exalterad och sa att han hade bakbenen rakt ut när han hoppade *ler stolt*. Jag vet ju iofs att Ann Liwing (min förra tränare) alltid sa att han hade fantastisk bakbensteknik men det är väldigt kul att den verkar börja komma tillbaka! Vad som var lite mindre fantastisk var att han, när vi hoppade bana, slängde på en tvärnit så att jag flög jag av rakt ner i hindret. Jag gick inte sönder och vi hoppade en felfri bana direkt efter men ändå...lite ont har man allt. Det var dock "bra" att han stannade för det var det sista hindret i en trekombination och vi kom helt fel på andra så jag hade noll balans. Hade han hoppat så hade jag flugit av bra mycket värre.
Hela hoppgruppen åkte faktiskt av igår, helt sjukt! Alla fem flög som små vantar. En av tjejerna kraschade till och med riktigt ordentligt och stukade foten. Men tur i oturen för det hade lika gärna kunnat gå riktigt illa!
Nu i efterhand så gick väl planen sådär, vi var nog inte så sjukt bäst. Sjukt bäst känns som ett lite skevt ordval när man inte ens höll sig kvar på hästen. Men Allan hoppade väldigt fint så jag är nöjd ändå.

Idag red jag barbacka igen. Allan var aningen stel sedan gårdagen men väldigt lugn och harmonisk. För första gången på länge har jag börjat längta till att få åka till stallet nästkommande dag. Känns kul.

Sånt som händer...


Det var en vanlig trippelbarr på 115 cm som bidrog till samtliga fem ofrivilliga avsittningar.

Jag och O. hittade våra drömglas i samband med att vi flyttade ihop. Vi hittade dem på NK och de var då en helt ny kollektion från Riedel. Det började med att jag köpte 6 Champagneglas till O. och sedan har förrådet fyllts på med rödvinsglas av både mamma och mig. Sist när mamma skulle köpa födelsedagspresent till O. så var det dags att gå in på vitvinsglasen. Eftersom jag inte var hemma när mamma ringde och hon hade bråttom så försökte jag förklara exakt vilka det skulle vara (finns fler modeller inom samma kollektion). När O. öppnade paketet så visade de sig vara fel modell (alltså inte de som jag och O. gemensamt bestämde var snyggast). När jag då säger detta så ska O. smöra för mamma eller något genom att säga att -Nej då, dessa är absolut inte fel...de blir jättebra. Jag påpekade då att de inte är samma stil som de 12 glas vi redan har men O. vägrade lyssna. Nu har tiden gått och det är antagligen på tok försent att byta.

Typiskt killar att inte tänka längre än näsan räcker. O. trodde att han var "snäll" och artig mot mamma genom att inte byta dem. Istället har han gjort att hon köpt 400-kronors glas som vi aldrig kommer att använda. Detta är nämnligen inte vardagsglas och när man har finare middag vill man ju att allt ska se perfekt ut. Inte ställer man då ut glas som inte passar ihop med resterande dukning. Så sjukt onödigt! Jag tror nog att mamma vill ge presenter som används och inte bara kommer att stå och samla damm i ett skåp.

Så här ser våra glas från Riedel Grape ut. Finn ett fel:

Jag har länge drömt om att skaffa mig en egen gård. Idén har dock svalat till och från då man snabbt inser all slit, tid och obekvämlighet som ligger bakom en gård. Det jag drömmer om är ju egentligen inte bara en gård utan en gård inom 40 minuter från Stockholm (helst norrut). Hur mycket jag än tycker om naturen så vill jag inte flytta ut på vischan. Jag vill fortfarande kunna komma in till stan snabbt och relativt enkelt. Även kommunalt. Att ha en sådan gård kostar! Dessutom blir det en hel del slitage på ett hus och desto mer på en gård. Man måste alltså underhålla konstant. Där kan man verkligen tala om extra jobb och kostander. Trots detta har jag nu en fas där jag drömmer igen...
Det ultimata vore att ha en söt liten gård med stall och ridhus som låg i Täby, Upplands Väsby eller Vallentuna. Där kunde jag ha några hästar och inackorderingar som gav lite glädje åt stall-livet. Man skulle kunna leva på stora ytor nära naturen och så fort man tröttnade kunde man bara åka in till stan och andas in lite avgaser. Men som sagt...det kostar.

Vore det inte härligt att komma hem till detta varje dag!?