Cookie´s Closet

Nu sitter jag i soffan och har precis pluggat klart inför vår första genomgång med projektgruppen. Vi ska börjat vårt första projekt som handlar om att få ett gym i Gbg på fötter igen. Det ska bli mycket kul och jag tycker att min grupp verkar bra också.
O. har redan gått och lagt sig, han började läsa i sin bok för att invänta mig men tröttnade efter en timma eller så. I brist på annat såg vi ikväll en Beck film som vi redan hade sett. Den var iofs ok ändå (var länge sedan vi såg den) och huvudsaken var att vi fick ligga sked i soffan och slö-titta på något annat än Let's dance.

Allan var, trots att han var het som ett troll, superduktig på träningen idag. Han vägrade inte på något av alla läskiga hinder och var inte ens speciellt tittig. Vi öste på allt vi kunde med blommor, plastskynken, stolar och vattenmattor. Visst tyckte de flesta av hästarna att det var lite skumt till en början men över lag gick det riktigt bra för alla. Superkul verkligen. I slutet så hoppade några av oss lite omhoppning och vi fick till några riktigt bra svängar. Min lilla gris svängde som en ponny trots att han är en bamsebjörn. Man märkte verkligen att hästarna tyckte att det var kul att få gå full fart framåt för en gångs skull.
Jag blev riktigt taggad inför tävlingen den 22:a och över huvud taget att komma igång ordentligt.

Jag är verkligen så sjukt glad att jag valde den utbildningen jag gjorde. Det är ovanligt trevlig stämning i skolan och lärarna är fantastiska. De är inga gamla avdankade föreläsare som inte gjort något annat än att stå och prata de senaste 10 åren, de är aktiva affärsmän som brinner så för det de gör att det dessutom vill föreläsa på deltid. Vår lärare i Strategisk Marknadsföring heter Hans Fornwall och är ett perfekt exempel som ständigt lyckas fånga sina elever intresse. Han fick till och med Bostonmatrisen att verka riktigt intressant!

Allan blev skodd idag också. Det visade sig att den hovslagaren jag hade på ryttis har verkat hans bakhovar helt snett. Till och med ett otränat öga kunde se stor skillnad. Innerväggarna var mycket högre än ytterväggarna vilket har gjort att han har felbelastat sig och trampat inunder sig på ett felaktigt sätt. Det var värst på vänster bak och kontentan av det är att han har lagt nästan all sin tyngd på det benet. Nu är det i alla fall något bättre, även om det kommer att ta ett par skoningar innan det har rätats ut ordentligt. Han var så nöjd över att få hovarna upprättade att han stod och sov när han skoddes. Ska bli intressant att känna hur han känns i morgon...

Har precis ätit en brakfrukost med O. och ska åka iväg till stallet för att ha miljöträning med hoppgruppen. Ska bli spännande.
Igår hade jag en riktig mys-dag med Allan. Det hela började med att jag bestämde mig för att rida barbacka. När vi kom ut så såg Allan så glad ut att jag inte hade mage att ta in honom i ridhuset så vi började med att skritta fram ute på ridvolten som hade blivit täckt med nysnö. Vi red där i ca 20 minuter och det kändes som att vi var själva på hela anläggningen...inte ett spår i snön och helt knäpptyst. Solen höll på att gå ned så vi fick njuta av det där sista mjuka ljuset innan det började mörkna. Väl inne i ridhuset skötte sig Allan exemplariskt och verkade tycka att det var skönt att slippa sadel för en dag.
På sistone har han varit väldigt stel i sidan i vänster galopp och tappat bakdelen på volt mm. Det var samma sak igår men efter ca 1 timmes ridning så kändes det som att det lossnade och han spårade riktigt fint. Jag berömde som en tok och Allan frustade stolt. Haha. Självklart så kände man fortfarande av att han var lite stel och han hade svårare att hålla den samlade galoppen men en stor förbättring! Jag var överlycklig och känner mig nu mycket mindre orolig för att något skulle vara fel. Det är antagligen bara att han behöver stärkas.
När vi kom in i stallet igen så var Allan lugn och harmonisk. Jag lindade runt om och pysslade extra länge. Det är så härligt att kunna ta det lite lugnt ibland och bara mysa. Det är då man kommer ihåg varför man lägger all denna tid (och pengar) på att ha häst.

Lilla grisen ute på volten


Antastning

Jag har precis kommit hem från en mycket lyckad myskväll hos Jenny. Det var mest nya tjejer som alla var väldigt trevliga. Födelsedagsflickan bjöd på massa goda ostar som avrundades med mängder av smarriga bakverk. Hon är så pysslig så. När några började gäspa tänkte jag att vi var gamla tanter men så tittade jag på klockan och såg att den var nästan två (!). Jag satt och trodde att klockan var runt tio på kvällen. Det är så himla härligt när man har sådär roligt att tiden faktiskt flyger förbi...på riktigt. En sådan kväll var det i alla fall ikväll!

Jag är dock en gammal tant så nu känns det skönt att få krypa till kojs.

Familijar faces, fv Catta, Emelie och födelsedagsflickan


Nya talanger på min sida bordet


Jennys hund Vofflan var såklart med också.

Pappa är uppe i Stockholm över helgen och stoppade förbi. Han hade lite problem med sin dator som O. fick hjälpa till med medans jag gossade med Liza och pappa spelade tv-spel. Eftersom vårt kök fortfarande inte är klart så kunde vi inte ens bjuda på kaffe till pappas besvikelse (vi har sagt att köket ska vara klart nu i två månader). Nästa gång han kommer ska han både få kaffe och bulle *ler*

Nu ska jag åka till stallet och jag vågar nästan anta att O. kommer att sitta kvar framför tv-spelet. Men sen blir det tidig middag för kl.20 ska jag vara hos Jenny (www.vofflan.blogg.se) på födelsedags-mys.

Tant Liza


O. med sin bästa vän *ler*

Jag och O. sitter framför tv:n och ser på Finding Forrester. Båda har sett den förr men den var nästintill lika bra denna gång. Ni som inte har sett den...gör det!

Jag har haft lite ont i magen hela dagen och har sovit halva kvällen. Synd om mig.
Hoppas ni tillbringar er fredagskväll med någonting mer spännande.

Satt och tittade på gamal bilder på grisen (från när han var benget). Jag har ju såklart märkt skillnaden sedan länge men man ser det inte så tydligt när det går sakta framåt. Nu när man tittar på gamla kort så ser man verkligen hur smal han var (!) Men vilken tid och vilket jobb det har varit att bygga upp honom. Nu är han nästan så fin som han är menad att vara, hemsk att en sådan fantastisk häst har "gått till spillo" i så många år.


September 2007


Maj 2008

Jag och O. var på bio igår och såg Pride and Glory, en film om en polisstaion i N.Y. som lider av korrupta poliser. Det var minst sagt stjärnspäckat med skådisar som Colin Farell, Edward Norton och John Voight i rollerna. Filmen var väldigt obehaglig och våldsam på ett mycket bitande sätt. O. tyckte att filmen var sådär medans jag tyckte att den var komplex och intressant. En film som får en att fundera på vad rättvisa verkligen är och hur långt man egentligen kan gå utan att gå för långt.

Jag tycker absolut att det är sevärd och lite där till!



Innan bion gick vi och åt på Texas Burger i Kungshallen. Stans godaste hamburgare så gå dit om du är sugen på en ordentligt saftig burgare i sann Amerikansk stil.

Jag har varit riktigt duktig idag och hunnit äta frulle bulle innan skolan. Måste åka om 5 min för att hinna *suck*. Idag har vi föreläsning i strategisk marknadsföring, ganska intressant. Känns kul att gå i skolan igen men mycket plugg dock.

Vi som hopptränar tillsammans har precis bestämt oss för att tävla på DRK den 22 februari. Det är bara lokal tävling och vi ska nog hoppa 100 samt 110 cm så det är perfekt träning för oss eftersom detta bli Allans första hopptävling. Han har ju hunnit gå en LB:4 och en LA:1 i somras men ingen hopp. Djursholm har ju stora läktare, mycket folk och alltid väldigt utsmyckade banor så Allan kommer antagligen att få spel men förhoppningsvis har han lugnat sig till andra klassen *ler lite oroligt*
Jättekul att vi blir hela gänget! Planen är ju nämnligen att bilda lag och starta allsvenskan senare i år, så detta blir lite av ett formbesked.

Finns dessvärre en risk att jag ser ut såhär på tävlingsdagen

Jag hade hoppträning igår och något som är mycket positivt är att Allan har börjat få tillbaka sin teknik igen (detta var bara tredje lektionen så det verkar gå snabbt som tur är). Dock så har jag kvar problemet med att han drar tyglarna ur handen i landningen. Detta beror bla på att han blir stark men också det faktum att han är så stor och därför har en lång hals. Har provat ett flertal olika tyglar men inga fungerar riktigt bra. Så såg jag här om veckan att Meredith Michaels Beerbaum (en av värdens bästa ryttare) hade tyglar med läder-öglor på för att inte tappat greppet när hon tävlade sin häst Shutterfly, som också är ganska stor. Jag har letat som en galning men inte kunnat hitta sådana tyglar någonstans... Igår på lektionen talade jag med vår tränare om att jag hade sett det och då visar det sig att hon känner en kille som jobbar med den leverantören! Hur mycket tur kan man ha?!
Så nu ska jag köpa ett par sådana tygelgrepp och hoppas på ännu bättre framsteg. Banorna kommer förhoppningsvis bli lite mer kontrollerade när jag slipper samla upp tyglarna hela tiden.

Tygelgreppet heter Rein-Bows och är en ny uppfinning.


Såhär sitter de fästa på tyglarna.

Shit, jag är så dålig. Pinsamt länge sedan jag uppdaterade och jag tänker inte ens lova att bli bättre. Jag ska försöka, men vågar inte lova.

Sedan sist har det hänt en del del. Bland annat så är det ju nytt år! 2009 känns som att det kommer bli kalas! Kör en liten update:

December:

London
Jag och O. bestämde oss för att åka till London. Självklart var en av anledningarna att hälsa på Empo (en nära vän som flyttade dit för ca 1 år sedan). Men också för att mysa, shoppa, få lite julstämning och komma bort. O. har gått i gymnasiet i London men har inte varit där sedan dess. Vi började med att åka på en liten tour runt de område han bodde i...var kul att se för mig och lite nostalgiskt för O. Resan var lika härlig som väntat och vi var båda lite småsugna på London efter. Shoppingen var dock ej så bra som förväntat trots rea redan innan jul samt sänkt skatt (!)

Jag hittade direkt en bostad på Portobello road. Trång och aningen sliten men ack så central...


Musikal är ett måste när man är i London så på kvällen gick vi på We will rock you som är baserad på Queens musik. Grym!


Efteråt mötte vi upp Richard och Daniel (mina styvbröder) som firade Richards födelsedag på en mysig restaurang i Soho.


Dag 2 startades på British Museum och deras utställning Babylon. Vi hade en ovanligt bra guide och hann se mycket på bara 90 minuter.


Afternoon tea på Browns. Smaskig brunch på stans mysigaste hotell.


Efter lite mer shopping, Harrods, fika mm blev det äntligen dax att träffa Empolina. Richard, Daniel & en vän till empo ville också kalasa. Empos andra hälft är manager för Maya så det blev det självklara valet. Sjukt bra kväll!




Sista dagen tog vi det lite lugnt på morgonen. Efter en lång frukost på hotellet blev det en sista shoppingtur på stan innan vi gick på lunch på Hakkasan, världens enda kinarestaurang som har en stjärna i Guide Rouge. Fantastisk mat, cool lokal och nästintill felfri service. Inte så farligt dyrt heller med tanke på kvalitèn. Tog ett foto trots fotoförbud, låtsades bara vara ovetande när de kom springande.


Det sista vi hann med var att fika med en en gemensam vän som också bor i London. Vi hade haft svårt att få till något så det var väldigt mysigt att hinna ses en snabbis. Sedan var det dags att skynda till flygplatsen för att åka hem.


KENYA
Mamma och Björn bjöd alla barn till Kenya över jul. Jag behöver knappt säga att resan var helt fantastisk! Det var absolut en av de bästa upplevelser jag haft än så länge. Jag är otroligt gald och tacksam att vi fick åka dit, det var den bästa julklapp de någonsin kunde ha kommit på.

Först var vi i Lake Nakuru, ca 2 timmar utanför Nairobi. Lake Nakuru är en sodasjö och området är framför allt känt för sina flamingos samt den stora chansen att se noshörning. Vi bodde på vildmarkshotellet Lion Hill som var väldigt mysigt på många sätt.

Poolområdet på Lion Hill.


Hela gänget framför en av jeeparna tillsammans med våra två fantastiska guider (Sami och Isac) som förgyllde vår resa.


En black rhino


Områdets kända flamingos som blir rosa av algerna de äter (!)


Efter två dagar var det dags att åka vidare mot Masai Mara som är världens däggdjurstätaste område. Där bodde på JK Mara Camp som är en eko-loge. Vi bodde två och två i tält vilket var väldigt mysigt. Det allra bästa av allt var att campen sköttes av Masaier. Eftersom vi stannade där i fem dagar så lärde vi känna dem och vi jämförde våra kulturer mm. Obeskrivligt intressant och extremt givande. Jag tror att vi alla kommer att sakna dem, jag gör det redan!

Sovtält och matsalen på JK Mara Camp.


Jag och Louise (styvsyster) tillsammans med Moses och Peter från Campen.


En stor lejonhona med sin bebis


Pelefanterna badar.


Giraffer är så fantastiskt vackra...


Tre geparder spanar efter byte


Vi hade den enorma turen att få se leopard...på nära håll...i dagsljus !!!


När vi stannade på en utsiktsplats träffade vi denna apa. Han försökte först sno Isacs macka och sedan satte han sig på en bänk och kissade. Charmigt *ler*


En dag besökte vi en Masai by. De var väldigt gulliga och tvingade oss att hoppa, dansa, göra eld och sniffa på deras hyddor (som är byggda av kogödsel). Här var en vacker kvinna som mamma fick lov att fota.


Dags att ta farväl av den vackra savannen och flyga till kusten för lite bad och sol.


Efter en dryg vecka på Safari flög vi till Lamu, en liten ö utanför Kenyas södra kust. Lamu är muslimskt och det var som att komma till en helt annan värld. Vi bodde på Shella Royal House. Superfint hus med fantastiska terasser och fin utsikt. Vår "gourmekock" gjorde oss lite magsjuka men det var det värt!

Utsikten från stora terassen och ena rummet på Shella Royal House.
 

En av dagarna seglade vi ut till barriärrevet för att snorkla. Vi fiskade på vägen ut och åt sedan fångsten till lunch. Smarrigt som attan var det.


Efter ett par dagar av degande på stranden hade vi en vattensports-dag då vi åkte wakeboard, vattenskidor, vindsurfade och seglade laser. Vissa kom inte upp alls medans mamma kom upp på skidorna på första försöket. Efter det kunde hon inte kallas Mama längre enligt vår båtföare, hon var nu en Sister. Nedan är Oscar på wakeboarden.


Efter nästan två veckor i Kenya var det dags att åka hem. Det var såklart sorgligt att lämna värmen och detta paradis och trots att man ibland retar gallfeber på varandra, så kändes det även trist att skiljas från storfamiljen igen eftersom att vi alla bor på olika platser i världen. Förhoppningsvis blir det fler gemensamma resor i framtiden!


Januari:

BYTTAN HAR MIDDAG
Min mage var fortfarande lite konstig när jag kom hem, lagom till nyår *suck*. När Martina Byttner bjöd in till middag så kunde jag inte ligga inne längre utan fick kräla ut ur sängen.

Byttan och vår knasiga vän Oscar.


Felix, lill-Tom och O. sjunger nubbevisor.



TVÅAN OCH BULLEN HEMMA
Flera av mina nära vänner bor utomlans och kom hem över jul och nyår. Det är såklart underbart att kunna ses och inte bara skriva till varandra på facebook *ler*. Hanna var dock tvungen och jobba mycket så det blev inte lika mycket leka som jag hade hoppats. Hon är duktig hon. En kväll hann vi i alla fall klämma in ett litet drink-möte efter jobbet.

Söta Olly provar Hannas nya glasögon.


Ebba och fina Hanna.


Jag surplar i mig en dagens.



ISA FYLLER 24
Den 24:e januari var det dags att fira att Isa lyckats överleva ännu ett år av hårt festande. Vi var sju härliga tjejer och tok-pellen peter. Vi åt gudomligt gott på Sturehof och drack lite allt möjligt. Efter att ha blivit utkörda runt 02 begav vi oss till East. När East stängde bestämde vi oss för att köra på tidig efterfest eftersom vi ändå var så fascinerade av oss själva att vi bara ville umgås med varandra. Sedan satt vi och snackade skit till 07.00 på morgonen (!) Bra kväll, som vanligt när Isa är inblandad.

Födelsedagsflickan


Lotta och härliga Anna



Oh my God vad skönt att vara klar med detta enorma inlägg. Nu ska jag sätta mig och plugga lite.

Håller på att skriva ett inlägg men eftersom jag varit så sjukt dålig på att uppdatera er så blir det lååångt. Jag måste ta en pause och får lägga upp det senare...

I fredags kom jag hem vid 21.00 och var så trött att jag höll på att svimma vilket resulterade i hemmakväll. Känns som att det var länge sedan så det var hög mysfaktor att ligga i soffan på lilla O. och småsova framför Along came Polly, en smårolig men ack så förutsägbar film med Ben Stiller och Jennifer Aniston.

På Lördagen hade jag och mamma heldag!

Mami var i Buthan på sin 60års dag så jag överraskade med start på Centralbadet med massage, ansiktsrengöring, lunch, bubbel och bastubad. Pratkvarnar som vi är så slutade vi inte prata på hela tiden.



Efter några timmar av sakletande på stan blev det sushi på Kungshallarnas balkong. Kanske inte världens mysigaste lokal men bra sushi...och allt blir underbart när man har mami med sig. Mmm..mys.



Efter middagen kände vi för att gå på bio. Både hade hört talas om Woody Allans nya film Vicky Cristina Barcelona och ville se den. Vi fick nästintill slåss för att få tag i de sista biljetterna som var förbokade men släpptes. Det var helt galet på SF så ska du gå på bio en lördag utan att ha förköpta biljetter, ta med någon typ av vapen. Filmen var inte alls som jag hade förväntat men absolut bra och det var intressant att se Woody Allans minst sagt skeva uppfattning om det exotiska Europa.

Kvällen avslutades med några drinkar på Diplomat. O. kom ned för att avsluta kvällen i vårt fantastiska sällskap!           
       

Har haft sjukt mycket på jobbet på sistone och erkänner att jag har försummat bloggen en aning. Inte snällt enligt Sjärttutten.

I fredags var det ju Halloween och Andrea hade drink. Allas våran Catta överaskade med att komma hem från Florens över helgen så nästan hela gänget var samlat. Superkul! Som vanligt hos andrea så var det fint pysslat och massor av gott att smaska på. Efter aningen mycket nattvard skulle jag och O. göra ett andra stopp på en annan fest men hittade den inte (!)

Pricken över i:et på kvällen...Catta came home!


häxan, prästen, punkpojke och skepp å hoj


Pantertant, lik, präst och Alice i underlandet



På Lördagen var det dags för kalas igen. En killkompis ska åka till New York och hade en avskedsfest. Massa roligt nytt folk och nästan hela O´s kompisgäng. Kul kul. Vid tolvslaget åkte vi vidare in till stureplan, jag hoppade av vid Cafet för att träffa Emma (från tiden på Conoisseur) och hennes bästis. Bord där och bredvid sitter personalen från stallet (!) Sjukt kul att festa loss med dem också! Ett antal drinkar och shots senare vinglade vi vidare till Berns. Tror att vi kom hem vid femsnåret efter en bra efterfest på Max. Bra kväll det där!

Värdinnan, Trisse, vår adoptivson Tom och O.


Jag och Tom Tom är coola


Med gamla kollegor på Cafet


Söndagen spenderade vi i soffan men på kvällen åt jag middag med Wille och gick på Shyffert på Circus. Han var allvarligare än väntat men absolut en bra show! Mysigt att ha lite alone time med Wille också.

Bra helg helt enkelt!

Min forna stallkompis och numera jobbkompis Emelie (hon som jagar vuxenpoäng i Täby), hade tjejfest i fredags. O. var en snäll pojkvän och körde mig så jag led inte av förortsplågan att ta mig dit. Vi var nio tjejer, tre pajer, en jätte-sallad och massor av sprit...och ett singstar såklart! Jag var såklart bäst som alltid (mohaha). Vi gasade på där i lilla villan ändå till 02.30 då vi kände att det var dags för stadens dunka dunk. Trist att vi beslutade oss för det för det S Ö G. Polisen var på Village så det släpptes knappt in folk, White var fullt med 18åriga pubertetsbarn. Vi gick hem igen ganska snabbt.

Lördagen började med frukost på stan med vår nya chef. Han ville få inblick i mitt nuvarande projekt och jobbar tydligen helger så det var bara att ställa upp. Han är väldigt trevlig och vi satt ute i solskenet så det kändes var en riktigt trevlig start på dagen. När jag kom hem var det pizza och film med lilla O. Sedan körde jag honom till kill-kväll och åkte till Allan. Mitt i longeringen ringde min kompis Wille och frågade om jag ville gå på Raw på Kinateatern. Lätt! Det var 8 komiker av olika klass men kvällens stornummer: Jimmy Whitehead från Canada, var sjukt rolig att jag fick kramp i magen efter.

Nu sitter jag och slötittar lite på "Karriärer på glid". Den där lilla programledaren Josefine som är med och åker. Hon är en riktig liten fnitterfjant och hennes uppdrag till denna gång var att vara lite kryddigare. Nu glider hon ändå in på isen och ser ut som att hon ska baka en sockerkaka. Tjejen är lika sexig som Teskedsgumman på speed!
När som helst kommer snickaren och elektrikern och ska jobba vidare på köket. Snart är det klart! Yeay!

Singstar is the shit:


Tjejerna har grejerna...


Världens sötaste små kissekatter i stallet:


Allan gillar också kissemojer


En darrande komiker på Raw

Igår var jag runt och jagade spots mm till köket eftersom elektrikern kommer idag. Jag hittade inte någonting som kändes rätt och när jag till slut kom fram till ett beslut så fanns såklart inte just de spotsen kvar i vitt. Halvt hysterisk ringde jag till O. och gnällde. På kvällen kom han hem med sushi och blommor. Tur man har som har en så fin pojkvän! (I och för sig så tror jag inte på tur, så det var snarare skickligt av mig att haffa honom. haha. )

Mitt pris för att ha skaffat mig en sådan fin pojkvän:

Sitter här och tänker på hur mycket jag älskar min lilla mamma. Som somliga av er vet så bor hon numera i Luxemburg vilket gör att vi inte ses lika mycket. Ofta tänker jag på den tiden då vi bodde tillsammans...vi gjorde så mycket mysiga saker ihop. Jag saknar våra resor, våra pratstunder, alla musikaler vi brukade gå på...jag saknar min mamma. Jag vet att det är en del av att bli vuxen och att man inte kan vara ihopknuten med sina försäldrar för alltid, men det var en härlig tid! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad att ha de föräldrar jag har. Det är få förunnat at ha så fantastiska förebilder!

Jag kommer alltid att se tillbaka på min tid hemma med längtan och glädje...men också med sorg på att jag aldrig kan leva där igen.

Mami och jag på Norröra i somras