Alladahr mitt hjärta
Allan var såklart inte alls bra som ATG trodde utan fick tillbaka sin inflammation och är fortfarande dålig. Det har nu gått så långt att vi ska på ett slutligt besök på Brunmåla (hos Björn Nolting som är tysklands landslagsveterinär). Jag har börjat förlora hoppet sedan en tid tillbaka och nu känns det riktigt mörkt. Jag är ledsen, trött och arg. Ledsen för att Allan har ont och för att jag inte har kunnat rida ordentligt på snart 6 månader, trött på livet och att behöva åka till stallet och bara må dåligt och arg på ATG som inte ens ville se honom på böjt spår innan friskförklaringen.
Jag försöker hålla modet uppe men det är svårt. Här om dagen fann jag mig själv sitta på hästnet och titta efter en ny häst. Problemet är bara att jag inte vill ha någon ny häst. Jag vill ha min Alladahr, min vän, mitt hjärta.

Kommentarer
Trackback