När man älskar någon så mycket att man låter den gå.....
Allan är som sagt bättre och har fortsatt att vara ren trots ökad belastning och rörelse. Risken finns alltid att de blir dåliga igen och den är större desto hårdare hästen tränas. Veterinärerna säger att det finns möjligheten att Allan blir helt återställd och håller för min ridning i flera år till MEN risken är betydligt större än vid lättare ridning. Därför har jag efter mycket tankeverksamhet bestämt mig för att låta honom blir skogs och motionshäst. Nu står han hos sin nya mamma ca 40 min bort och verkar trivas som fisken i vattnet. Det är en mysig liten gård med 10 hästar, nybyggt stall med extra allt och stora härliga gräshagar.
Det skar i hjärtat när jag lastade in honom i transporten och det kändes som att han förstod att det var ett avsked. Han lade sitt stora huvud i min famn och mina krokodiltårar rann ned för hans stora mjuka mule. Det kändes jobbigt att hälsa på några dagar senare men jag vet att detta är bäst för honom. Förhoppningsvis får han många mysiga och friska år hos en mamma som är överlycklig att ha honom.
Saknaden är stor och tomheten överväldigande. Men jag älskar honom så att det var det enda rätta.
Allan och jag på morgonen innan han åkte:
Det skar i hjärtat när jag lastade in honom i transporten och det kändes som att han förstod att det var ett avsked. Han lade sitt stora huvud i min famn och mina krokodiltårar rann ned för hans stora mjuka mule. Det kändes jobbigt att hälsa på några dagar senare men jag vet att detta är bäst för honom. Förhoppningsvis får han många mysiga och friska år hos en mamma som är överlycklig att ha honom.
Saknaden är stor och tomheten överväldigande. Men jag älskar honom så att det var det enda rätta.
Allan och jag på morgonen innan han åkte:
