När man älskar någon så mycket att man låter den gå.....

Allan är som sagt bättre och har fortsatt att vara ren trots ökad belastning och rörelse. Risken finns alltid att de blir dåliga igen och den är större desto hårdare hästen tränas. Veterinärerna säger att det finns möjligheten att Allan blir helt återställd och håller för min ridning i flera år till MEN risken är betydligt större än vid lättare ridning. Därför har jag efter mycket tankeverksamhet bestämt mig för att låta honom blir skogs och motionshäst. Nu står han hos sin nya mamma ca 40 min bort och verkar trivas som fisken i vattnet. Det är en mysig liten gård med 10 hästar, nybyggt stall med extra allt och stora härliga gräshagar.

Det skar i hjärtat när jag lastade in honom i transporten och det kändes som att han förstod att det var ett avsked. Han lade sitt stora huvud i min famn och mina krokodiltårar rann ned för hans stora mjuka mule. Det kändes jobbigt att hälsa på några dagar senare men jag vet att detta är bäst för honom. Förhoppningsvis får han många mysiga och friska år hos en mamma som är överlycklig att ha honom.

Saknaden är stor och tomheten överväldigande. Men jag älskar honom så att det var det enda rätta.


Allan och jag på morgonen innan han åkte:

Allan bättre

Nu har Allan rört på sig i nästan två veckor och ser fortfarande ren ut. Han blir till och med bättre och bättre för var dag vilket antagligen beror på att stelheten håller på att förvinna efter boxvilan. Fem olika personer har tittat på honom med mig och samtliga har sagt att de inte direkt har kunnat se något. Man kan ju aldrig vara säker men det ser minst sagt mycket lovande ut :)


Kärlek

Tänk vilka tvära vändningar livet kan ta. Dessa kort är tagna två dagar innan Allan skadade sig. Han kändes helt fantastisk, glad och sugen på livet. Omhoppningssväng upp på kombination 125cm, inga problem. Vi var på rätt väg...
Ta vara på det du har och försök att glädjas så länge du har det. Ta inte livet för givet.







Alladahr mitt hjärta

Allan var såklart inte alls bra som ATG trodde utan fick tillbaka sin inflammation och är fortfarande dålig. Det har nu gått så långt att vi ska på ett slutligt besök på Brunmåla (hos Björn Nolting som är tysklands landslagsveterinär). Jag har börjat förlora hoppet sedan en tid tillbaka och nu känns det riktigt mörkt. Jag är ledsen, trött och arg. Ledsen för att Allan har ont och för att jag inte har kunnat rida ordentligt på snart 6 månader, trött på livet och att behöva åka till stallet och bara må dåligt och arg på ATG som inte ens ville se honom på böjt spår innan friskförklaringen.

Jag försöker hålla modet uppe men det är svårt. Här om dagen fann jag mig själv sitta på hästnet och titta efter en ny häst. Problemet är bara att jag inte vill ha någon ny häst. Jag vill ha min Alladahr, min vän, mitt hjärta.

Resultatet fran klinikbesoket!

Jag har ju inte hunnit beratta hur det gick pa ATG...
De berattade ju sista att det ofta tar upp till tre behandlingar innan det tar och att lokalantibiotikan inte alltid hjalper alls utan att man ibland maste ga in i leden och titta. Jag var darfor helt forberedd pa att de inte skulle se nagon direkt forbattring och att han skulle sprutas igen och sedan skickas hem. Tyvarr sa var Lena (veterinaren fran sist) hemma med sjukt barn sa jag fick hjalpa av Goran Sandh istallet. Han har varit veterinar lange och ar med all sakerhet hur duktig som helst, dock sa kan de ju se pa saker pa ett lite annorlunda satt och vara mer eller mindre "petiga". Han sa dock att de brukar tycka ungefar lika och att den manskliga faktorn spelar liten roll eftersom de ar sa valutbildade. Vi gick och sprang i gangen och han kliade sig i huvudet och fragade hur lange sedan det var jag slutade ge butta. Nar jag sa att jag paborjade kuren samma dag som jag var pa foregaende besok och slutade efter 10 dagar som ordinerat, kliade han sig lite i huvudet igen och bad mig springa en omgang till. Han kunde inte se nagon som helst initialhalta (vilket ju ar det veterinarena forst och framst letar efter). Efter bojprov fick han dock ett utslag men det var en knapp grad och sist hade Lena uppskattat det till en tvagradig halta. Alltsa STOR forbattring! Upp till en grad vid haltprov kan ju aven en "frisk" hast ha och Goran sa att det inte behover ha nagonting alls med inflammationen att gora. Han tyckte inte ens att vi skulle spruta knat en andra gang. Han tyckte att det var sa pass stor forbattring att det var onodigt. Eftersom det anda innebar en risk att behandla en led samt att Allan var minst sagt missnojd med att bli sprutad sist sa tyckte han att vi skulle skippa det. Jag kande mig lite osaker och som agare vill man ju hellre vara pa "den sakra sidan" men Goran holl fast vid sin standpunkt. Allan fick klartecken att sattas igang och worst case ar att inflammationen blommar upp igen (vore inte kul).
Sa nu far vi halla tummarna att Goran inte var lite val optimistisk och att allt gar bra. Eftersom jag ar pa Jamaica sa blir det inte igangsattning forran tva veckor senare men det kanns bara bra...extra vila kanns bara bra. Han promeneras dagligen och skrittas eventuellt ut lite.

Langtar dock till att komma hem och a satta igang lite forsiktigt. Planen ar minst en vecka skritt, en vecka trav och sedan eventuellt lite sma galoppinlagg. Jag vill hellre ta det lite "for langsamt" an rusa in i nagot och ha en sjuk hast igen.

Diagnos: Gonit

Nu är jag äntligen hemma efter en lång dag. Allan skötte sig jättebra ända tills veterinären skulle sätta lokalbedövning för att säkerställa området för hälta. Han tyckte att sprutan var hemsk och blev helt vild och stor. Trots bremsning, tre extra veterinärer och publik ville han absolut inte ge sig. Efter ca 30 minuter och tre lugnande sprutor började han slappna av och lät äntligen veterinären "komma till". Sedan var han så drogad att vi var tvungna att vänta 30 min innan vi longerade honom igen. Haha.

Efter att ha konstaterat att veterinärerna hade hittat rätt blev det röntgen. De konstaterade Gonit (knäledsinflammation) vilket är en ganska vanlig anledning till hälta bak. Orsaken är desto svårare att veta, inflammationer i lederna kan uppkomma vid tex. felbelastning, spark, streckning, vrickning eller fastrullning. Vad som har hänt är alltså så gott som omöjligt att få veta. Han behandlades iaf med Celeston Bifas (ett lokalverkande kortison som motverkar inflammation) samt ska gå på Butta i tio dagar (igen).

Nu blir det vila med promenader i 3 veckor tills återbesöket. Då får vi se om han har tagit behandlingen eller inte. Även om han har det så behöver han antagligen en till behandling med Celeston.

Skönt iaf att veta vad det är och känna att man kan känna sig helt säker på att man nu är på rätt spår. Prislappen har inte kommit ännu då de skickar faktura men den blir nog saftig. Bara han blir frisk så är det ju värt varenda krona oavsätt!


Efter att Allan var tillbaka i sin box åkte jag och Emelie hem till Em och åt lunch. Sedan blev det bullar och varm choklad....smarr var ordet sa bull.

PS.glömde kameran i stallet....lite bilder kommer i morgon.

Bokat tid på kliniken

Nu har jag bokat tid till ATG Täby nu på onsdag. Min bästa stallkompis ever (som inte ens är min stallkompis längre utan bara kompis) Emelie ska följa med som hjälp och stöd. Så nu är det bara att hålla tummarna för att det inte är något jätte-obehagligt som ligger och smyger där inne i Allans ben.


Åka in till ATG kliniken?

Igår när jag kom till stallet så tyckte jag att Allan såg lite sämre ut...han haltade inte men såg obekväm ut när han skulle kissa och satte inte riktigt ned v.bak som vanligt (det tog lixom lång tid innan han satte ned det). Det är så han gjorde när allt detta började. Efter några minuter var han som vanligt men jag känner ändå att något inte stämmer och undrar om jag inte ska skippa hans andra behandling med Osteopaten och åka in till ATG täby istället. Jag provade att böja bakbenen igår om han vill inte riktigt sätta ned v.bak efter att man böjt benet uppåt (som vet. brukar göra vid böjprov). Detta visar ju att det sitter i det benet men jag vet inte riktigt vart...? Jag har inte så bra koll på exakt vilka delar som påverkas av den böjningen. Han har dessutom redan gått på butta i 10 dagar så det borde ju utesluta en "vanlig" inflamation....
Jag är ju oförskämt bortskämd med friska hästar och har därför väldigt knapp kunskap inom dessa områden. Vad säger ni? Någon som är bra på dessa saker?

Har kollat upp kostnaderna för hältutredning och det verkar som att det brukar gå loss på mellan 4000-7000 kr....? Försökte ringa ATG men de har telefontid mellan 08.00 och 08.30 (!)




Lördag kväll och söndagstävling

I lördags kom som sagt en tjejkompis (som annars bor i London) hem till Sverige. Vi träffades därför ett gäng på Grodan för att hälsa henne och hennes kille välkomna. Jag var nykter eftersom att jag skulle tävla på söndagen. Det var massa människor där som jag inte har träffat på länge så det var väldigt kul. När de andra skulle gå vidare till Sturekompaniet vid 01.30 så åkte jag hem istället. Jag hade satt en curfew på mig själv på 02.00 så jag höll mig inom ramen för den.

Såhär hett blev det på Grodan, haha


Tävlingen gick inte alls som jag ville. Allan kändes konstig och ingenting stämde. Första omgången fick jag jobba som en oxe för att få honom runt banan. Jag fick använda skänkel, röst och spö på nästintill vartenda hinder vilket ju kändes sådär. Själva sprången var i och för sig fina men det kändes ändå fel. Andra omgången kändes det ännu konstigare och jag valde att utgå. Det är första gången i mitt liv som jag har utgått men det kändes lönlöst att hoppa en till bana på 110 när han inte kändes bra. Han var inte oren eller något så jag vet faktiskt inte vad det var. Lite trist men det är sådant som händer.
Pride (Kristinas häst) var också fånig men det gick mycket bättre andra omgången vilket ju var bra. Lotta och Fiona fick till två jätte-fina rundor och kom 4:a. Väldigt kul! Bra att någon höll Ekebys fana högt

Söt var han i alla fall



Filmsnuttar från gårdagens träning

Mitt filmretuscheringsprogram strular lite så det får bli snuttar istället. Men det blir nog ok ändå På den sista filmen får ni se en smygtitt på Kristina & Pride också. Vi var bara tre denna träning pga hältor och födelsedag. Så lära känna de andra får ni kanske göra nästa vecka...eller på söndag då vi ska tävla 110 på Djursholms ridklubb! Eva (ridskolechefen) har gett oss dispens att få tävla trots ringormssmittad häst i stallet. Inga av våra hästar är ju smittade och är behandlade men snällt ändå av Eva! Ska bli superkul.

Allan går helt sjukt mycket bättre på det här nya bettet, som alltså är ett gummipelham (rakt). Han är fantastiskt lyhörd och lyssnar bycket bättre. Detta i sin tur leder till att jag blir mjukare i handen och vågar släppa honom lite innan hindren. Det slipper bli dragkamp och hela ridningen känns mycket roligare för båda. Tänk hur mycket betslingen gör!

Allans nya bett


Som ni kommer att se nedan så red vi små serier med upphöjda kavalettis emellan hindren och galoppbom inn och ut ur serien. Detta är en superövning då det håller hästen uppmärksam och hjälper den att känna sig säker. Allan behöver mycket av detta men vi behöver även börja lita på varandra i de relativa avstånden. När hindren kommer upp på lite höjd och avståndet är lite långt, fegar jag lätt ur lite för att jag inte litar på att Allan ska reda ut det. Därför sitter jag ofta och tjuvhåller eller klämmer in ett extra när jag borde ha tryckt av stort.

I denna övning görs ena sidan om i tre steg:
1. Först är det galoppbom, ett galoppsprång, hinder, ett galoppsprång, upphöjd kavaletti, två galoppsprång, upphöjd kavaletti, två galoppsprång, hinder, ett galoppsprång, galoppbom (film 1 och 2).
2. I film 3 och 4 så har den gjorts om till att bli galoppbom, ett galoppsprång, hinder, tre galoppsprång, hinder, tre galoppsprång, hinder, galoppbom.
3. I den sista filmen ser ni sedan att det är ombyggt igen. Denna gång har galoppbommarna och mittenhindret tagits bort så att det är sex något längre galoppsprång mellan hindren.

Det är inget jätte-tempo som krävs men efter att ha lydnadshoppat hästarna i tighta övningar så blir det ändå ganska stor skillnad i tempo. Nyttigt som tusan och kul!














Blev en lite tråkigare film

Jag provade att klippa ihop en kortare film utan "specialeffekter" eller musik. Den gick bra att ladda upp på youtube så det verkar som att ni får nöja er med den...i alla fall än så länge. Men jag tror att ni klarar er


Lite hoppning

Igår följde O. som lovat med till stallet för att fota och filma när jag red. Vi byggde upp en liten kombination och ett stigsprång som låg på linje med oxern med fem galoppsprång mellan.

Jag har tänkt försöka ge mig på att fixa lite med filmerna så att de blir roligare att se på men hinner inte pilla med det nu. Kom precis hem från skolan och måste till stallet...ska hinna rida, mocka, handla middag och åka hem igen till 17.30 så jag har brådis.


Spring Tour

Läste precis att Sverige kommer att få sin egen Spring Tour! Två helger i rad kommer det att vara nationellt meeting nere i skåne: 17-19 och 23-26 April. De kommer att följa det internationella konceptet med att ha två banor igång samtidigt och klasserna är från 100-140 cm. Jag tror att det skulle vara väldigt roligt att åka ned en helg och anläggningen ligger knapt 40 minuter från pappas gård så då skulle man kunna bo där. Dock så är det ganska dyrt att starta (1600 kr och då får man starta tre klasser) plus att vi redan är anmälda till en tävling första helgen och jag har tenta på fredagen andra helgen. Ser inte så ljust ut för min del alltså.

Om någon annan är sugen så kan ni läsa mer här: http://www.vasaholmsridskola.se/Spring%20Tour/start.html



Gårdagens hoppträning

Igår hade jag tagit med min systemkamera till hoppträningen för att kunna lägga upp några fina bilder. Tjejen som var gullig nog att ställa upp som fotograf förstod sig dock inte riktigt på kameran så det blev nästan inga användbara bilder trots att hon knäppte 119 stycken. Men O. har lovat att följa med i morgon när jag och Kristina tänkte hoppa lite...
Lägger upp det lilla jag har så kan ni i alla fall se våra blivande lagkompisar

Vår tränare hade ställt upp en mycket tekniskt och lång banan som vi avslutade med. Allan var nyklippt och helt vild. Trots att han var övertaggad så fungerade allt helt okej ändå. Men efter de 13 sprången var jag helt slut. Jag måste börja fysträna! Fick ett stopp på banan men det var mitt fel, Kristina & Pride stod i vägen men började flytta sig och istället för att rida på och fokusera på hindret så fokuserade jag på dem. Allan kände direkt att jag inte var med och stannade. Vår tränare var ändå jätte-nöjd och sa att det var fantastiskt ridet och att han såg fin ut i sprången. Så man får väl vara nöjd ändå.

Hanna & Danilo


Jag & Brallan


Adrian på Melony & Kristina på Pride


Uppvärmning


Lotta och Fiona

Brun fläck mellan benen

Sådär halvkul när ens vita ridbyxor blir smutsiga direkt ute på tävling. Man känner sig lagom snygg när man går runt med en brun fläck mitt på rumpan så att det ser ut som att man har glömt att dra ned byxorna när man gick på toa. Mjukisar är lite bökigt att ta av och på när man har stövlar och man kanske inte känner för att byta skor mellan klasserna eller mellan grundomgång och omhoppning. För att rädda mig själv från dessa pinsamheter (och extra tid i tvättstugan) så tänkte jag investera i ett par överdragsbyxor med dragkedja i sidorna. På så sätt slipper man både krångel och smutsig rumpa. Hittar dock bara korta sådanna...är det verkligen bra? Vill man inte ha dem långa? Hittar inte så många heller konstigt nog. Här är några alternativ:

Hööks har varit begåvade nog att endast ha dem i vitt, för det blir ju inte alls smutsigt. Kostar dock endast 229 kr.


Jacson har tänkt steget längre och producerat liknande i mörka färger. Det snilledraget vill de dock ha betalt för: 479 kr.
                  

Nå...vad tycker ni?
1. Ska man ha korta eller långa? Om långa, vart hittar jag det?
2. Vita som inte besparar mig tid i tvättstugan eller några som är dubbelt så dyra?

Allan 125cm


Nu då......


Första hopptävlingen

Nu har jag kommit hem från en lång dag. Gick upp 09.00 för att åka till stallet och sedan dess har det varit fullt upp. När vi kom fram till DRK (Djursholms ridklubb) så såg vi att det både var ett överflöd av blommor (vilket vi iofs hade förutsett) och en hel del titthinder, bland annat en mur vilket Allan aldrig förut har sett. Första klassen var stilbedömning, Allan var spänd men kändes ändå fin på framridningen och väl inne på banan var allt mycket läskigt. Trots lite vingel så gick vi felfria och fick dessutom höga stilpoäng (?) vilket resulterade i en andraplacering. Det blev en lång väntan tills andra klassen startade och Allan hade hunnit bli både trött och grinig. Han kändes ändå fin även på den framridningen och jag lyckades bygga upp ganska höga förväntningar på vår andra runda. Det skulle jag ju inte ha gjort för redan på tredje hindret slängde Allan sig åt sidan, han var snabb så jag hann tyvärr inte korrigera och det blev ett stopp. Det var fjanteri från hans sida för det hindret hade han redan hoppat i förklassen men resten av banan kom vi i alla fall runt utan några större problem. Dock så var allan lite skärrad och het så det var ju tur att inte det var stilbedömning. Blev ingen placering där såklart men däremot så tog Adrian (från Ekeby) hem andraplaceringen i den klassen! Det gick även bra för Kristina och Pride. Väldigt kul! Jag är nöjd med dagen, känns ändå bra att placera sig på Allans första hopptävling. Han fick en morot extra när vi kom hem, lyckans ost! O. samlade pluspoäng genom att vara där och filma så jag tänke försöka få upp en liten film.

Ni får nöja er med ett suddigt kort från tävlingen i väntan på filmen


Så här prydlig såg jag ut idag


Efter tävlingen åkte jag och O. för att äta och sedan bar det av till Ikea för att byta några felaktiga lådor och köpa de sista småsakerna till köket. Nu är alla lådor i alla fall på plats och luckorna sitter på. Kul när det går framåt!

Så här fina blev våra underskåpslådor

RSS 2.0