Cookie´s Closet

Idag var jag på lunch med Emelie, min bästa stallkompis som sedan blev arbetskompis och nu är inget av det....bara kompis. Vi åt på Cafe V här på gärdet. Smarrigt var det, speciellt morotskakan till kaffet efter.
Em har slutat rida sedan några månader tillbaka men nu kom det minsann fram att hon saknar det en hel del. Jag ska därför ut på medryttarhäst-jakt på Ekeby. Det skulle verkligen vara pricken över i:et om Em var där ibland också! Efter gick vi på stan lite och tittade efter lite saker vi båda behövde hem. Jag hittade ingenting av det jag sökte men snubblade däremot en sak som jag bara inte kunde låta bli att köpa till lilla O: Historien om Porsche, en stor tung bok med bara dessa bilar. Han såg glad ut när han kom hem så jag tror att han blev det.

Här är en bild på Em och hennes förra häst Shejken (a.k.a. bacon)


Resten av dagen spenderade jag med att sortera ut bilder från Kenya-resan som jag vill ha i mitt fotoalbum. Jag startade med mammas bilder eftersom hon har en sådan fantastisk kamera men det tar ju en evighet att plöja igenom, hon måste ha tagit några hundra bilder per dag. *Snark* Men det är väldigt kul att ha så mycket fina kort på allt, jobbigt att välja bara...

Har precis skickat iväg lilla o. för att hämta hem mat. Han var sådär lagom glad att behöva pulsa iväg i snö. Därför tänke jag
myspysa till det lite tills han kommer tillbaka. Nu kan vi ju dessutom för fösta gången i denna lägenhet äta på våra fina tallrikar.

Levande ljus är alltid mys


Vårt myspysiga sovrum släcktes ned

Sådär halvkul när ens vita ridbyxor blir smutsiga direkt ute på tävling. Man känner sig lagom snygg när man går runt med en brun fläck mitt på rumpan så att det ser ut som att man har glömt att dra ned byxorna när man gick på toa. Mjukisar är lite bökigt att ta av och på när man har stövlar och man kanske inte känner för att byta skor mellan klasserna eller mellan grundomgång och omhoppning. För att rädda mig själv från dessa pinsamheter (och extra tid i tvättstugan) så tänkte jag investera i ett par överdragsbyxor med dragkedja i sidorna. På så sätt slipper man både krångel och smutsig rumpa. Hittar dock bara korta sådanna...är det verkligen bra? Vill man inte ha dem långa? Hittar inte så många heller konstigt nog. Här är några alternativ:

Hööks har varit begåvade nog att endast ha dem i vitt, för det blir ju inte alls smutsigt. Kostar dock endast 229 kr.


Jacson har tänkt steget längre och producerat liknande i mörka färger. Det snilledraget vill de dock ha betalt för: 479 kr.
                  

Nå...vad tycker ni?
1. Ska man ha korta eller långa? Om långa, vart hittar jag det?
2. Vita som inte besparar mig tid i tvättstugan eller några som är dubbelt så dyra?

Idag hade jag ingen skola så jag tog mig en skön sovmorgon, tror att klockan var 10.00 när jag till slut bestämde mig för att kravla mig ur sängen. Efter lite frulle beslöt jag mig för att packa upp vårat kök (som stått i källaren i över 6 månader). Det kändes superskönt att få upp alla glas, tallrikar mm. Nu saknas bara el till spisen också 
Klockan 17.00 var det middag hemma hos O´s bror. O´s mamma hade kommit till Stockholm för att hjälpa lilla Roar att få nytt pass. Väldigt god mat och framför allt supergoda semlor. Mmm....fettisdagen är nog en av mina favoritdagar. Haha, gottegris som man är.

Familjen Rehnberg


Jag


R.I.P.


Jag har planer på att tävla igen nästa helg. Botkyrka Ridsällskap har lokal 90-110 på lördagen (den 7:e). Jag och O. ska till Uppsala på kvällen men jag tror nog att jag kan hinna med båda. Nöjer mig nog med en klass då för Allan verkade inte så förtjust i att stå ute i kyla så där länge mellan klasserna och transporten blir ju knappast varm. Kan vara rätt så skönt för min del också. Det lutar mot 1 meter i så fall. Känner mig sjukt taggad att komma igång!

Idag gick vi och åt på en liten men bra restaurang på Storgatan som heter Brasserie Bobonne. Den ser inte mycket ut för världen och har en mycket avslappnad stämning men har ändå gjort sig förtjänt av en rekomendation av Michelinguiden. Alla tre valde kalventrecote med haricovert och roquefort ost. Lite väl mycket av den osten för min del men det var enkelt korrigerat och blev då väldigt smaskigt.

O. och hans lillebror på restaurangen


Sedan skyndade vi iväg för att gå på bio. Vi såg The Curious Case of Benjamin Button. Jag har hört lite blandade åsikter om den men jag tyckte i alla fall att den var mycket bra....och sorglig. Flera människor i biosalongen storgrät vilket ju inte är allt för vanligt. Den tog upp många tänkvärda aspekter av livet på ett väldigt udda sätt. Den är dock lång (nästan tre timmar) så O. höll såklart på att somna några gånger. Den pojken är omöjlig att se på film med!

Går inte att ladda upp filmen på youtube (!!!). Fattar inte vad felet är. Men nu är O´s bror här på besök från spanien och han är datanisse så han kan fixa det sa han. Ni får vänta lite till, förhoppningsvis kommer den upp ikväll.

Hur kul är detta att titta på...?

Kom nyss hem från skolan. Idag fick vi tillbaka resultatet från vår första tenta. Jag hoppades på VG men kände mig allt annat än säker. När vi fick listan så var det riktigt spännande. Jag fick i alla fall VG, till och med tre poäng högre än vad som krävdes så det kändes mycket bra.

Nu skajag ta fram målarpenseln och måla den sista dörren. O. blir nog glad att vi närmar oss slutet på målerierna, luktar ju en del. Lägger upp kort senare.

Nu har jag kommit hem från en lång dag. Gick upp 09.00 för att åka till stallet och sedan dess har det varit fullt upp. När vi kom fram till DRK (Djursholms ridklubb) så såg vi att det både var ett överflöd av blommor (vilket vi iofs hade förutsett) och en hel del titthinder, bland annat en mur vilket Allan aldrig förut har sett. Första klassen var stilbedömning, Allan var spänd men kändes ändå fin på framridningen och väl inne på banan var allt mycket läskigt. Trots lite vingel så gick vi felfria och fick dessutom höga stilpoäng (?) vilket resulterade i en andraplacering. Det blev en lång väntan tills andra klassen startade och Allan hade hunnit bli både trött och grinig. Han kändes ändå fin även på den framridningen och jag lyckades bygga upp ganska höga förväntningar på vår andra runda. Det skulle jag ju inte ha gjort för redan på tredje hindret slängde Allan sig åt sidan, han var snabb så jag hann tyvärr inte korrigera och det blev ett stopp. Det var fjanteri från hans sida för det hindret hade han redan hoppat i förklassen men resten av banan kom vi i alla fall runt utan några större problem. Dock så var allan lite skärrad och het så det var ju tur att inte det var stilbedömning. Blev ingen placering där såklart men däremot så tog Adrian (från Ekeby) hem andraplaceringen i den klassen! Det gick även bra för Kristina och Pride. Väldigt kul! Jag är nöjd med dagen, känns ändå bra att placera sig på Allans första hopptävling. Han fick en morot extra när vi kom hem, lyckans ost! O. samlade pluspoäng genom att vara där och filma så jag tänke försöka få upp en liten film.

Ni får nöja er med ett suddigt kort från tävlingen i väntan på filmen


Så här prydlig såg jag ut idag


Efter tävlingen åkte jag och O. för att äta och sedan bar det av till Ikea för att byta några felaktiga lådor och köpa de sista småsakerna till köket. Nu är alla lådor i alla fall på plats och luckorna sitter på. Kul när det går framåt!

Så här fina blev våra underskåpslådor

Igår var vi på middag med mamma, böne och mormor. Vi åt på Bistro Nouveau, en restaurang på Östermalm som serverar traditionell fransk mat. Bra mat, godkänd service och ett överraskande gott vin från Nya Zeland. Vi satt och pratade strunt från 19.30-23.30 för att sedan åka vidare till Hotel Diplomat på en after dinner drink. Mormor var lika söt som vanligt och på ett strålande bra humör. Lite efter midnatt var det dock dags för henne att åka hemåt och leka med katten, så då bestämde vi andra oss för att gå upp på mamma & bönes rum för att titta på lägenhetsritningar och dricka GT. De är ju i full gång att skaffa lägenhet i Stockholm igen. Jag tror att klockan var närmare 03.00 när vi bestämde oss för att bryta upp. Jag har en så härlig familj att jag nästan skäms. Visst är vi också knäppa ibland och bråkar om struntsaker men vi har framför allt väldigt mysigt tillsammans. Det är jag väldigt lycklig över.

O, Mormor och jag på restaurangen


Lägenhetsletarna


I morse var jag dock inte riktigt lika lycklig när klockan ringde 10.00 för att påminna mig om att behövde åka till stallet. Jag och Kristina (en av de andra i hoppgruppen) hade bestämt att vi skulle skutta några språng idag inför tävlingen i morgon. Vi satte ut ett koppelräck med 4 galoppsprång till en oxer. Först hoppade vi fram dem på ca 80 cm och tog det två gånger var. Sedan höjde vi till 100cm för att ta den höjden varsin gång och lade till sist upp dem på 115 cm. Jag nöjde mig med att ta även den höjden två gånger eftersom att Allan kändes fin och jag inte vill slita ut honom inför morgondagen. Hoppningen var mer för att känna av och att höja vårat och hästarnas sälvförtronende. Ska bli kul i morgon, men lite är det läskigt...

Välförtjänt lunch


När jag kom hem hade O. redan börjat vara flitig med att sätta upp lådorna och underskåpsluckorna i köket så det var bara att hugga in och försöka hjälpa till. Köket är dock så trångt att det är svårt att jobba två och vi har dessutom bara en skruvdragare så jag springer lite fram och tillbaka mellan datorn och bygget. Det blir nog ganska tidigt i säng ikväll eftersom att jag ska upp i ottan och förbereda inför tävlingen. Känner mig rätt så sliten vid det här laget så det ska bli skönt. Blir antagligen lite slagerfestival mellan borrningarna också... annars blir man väl utfryst i skolan eller något.

Idag hade jag ingen skola och tänkte, förutom att måla listerna, plugga hela dagen. Ferdinand kom efter frukost och skulle sätta upp en blandare i köket. Han behövde hjälp och det visade sig dessutom snabbt att de rör som kom med diskhon, inte räckte ned till själva avloppsutloppet i väggen... Är inte det fantastiskt? Man köper en av de mest exlusiva hoar som finns på marknaden och så lyckas de inte ens skicka med ordentliga avloppsrör till den...det känns ju som att de verkligen har förstått sig på vad deras kunder värderar. Vilka amatörer! Vi blev därför tvungna att åka runt på stan och jaga reda på nya rör vilket var lättare sagt än gjort. Sedan så hade Ferdinand glömt skelettsprutan (som man silikonar med) så då var vi tvungna att åka vidare för att köpa en ny sådan. 17.30 blev vi klara och då har vi ändå inte hunnit silikona allt. Dock så har vi vatten och en fungerande ho, kaklade väggar och silikon längst diskbänken. Jippi! Eftersom den nyinköpta skelettsprutan visade sig vara dålig så blev silikonlisten sådär snygga bitvis men det ska vi åtgärda en annan dag. Nu börjar det i alla fall ut som ett kök.

Så här ser det ut i köket nu.


19.00 var vi bortbjudna på middag hos några kompisar. Det var jätte-trevligt och gott så det var verkligen bara positivt men det gjorde att jag precis kom hem med ångest över att ännu en dag har gått utan att jag hunnit plugga. Jag hann ju inte måla listerna heller men det känns inte mer än rätt. Nu är klockan 21.00 och jag måste alltså sätta mig med böckerna. O. är kvar hos vår kompis och ska spela tv-spel (för ovanlighetens skull). Denna gång är det ju i alla fall med sällskap så det är ju bra.
I morgon ska jag och Allan vara med och visa hur man planerar sin ridning när det är många i ridhuset. Jag tror att det är vi och sex andra ekipage samt "föreläsaren". Ska bli intresant, komiskt att de har en obigatoriskt dag om hur man rider i ridhuset, haha. På kvällen ska vi på födelsedagsfest...kommer nog att bli spårat *ler*.

Pappa lämnade just av Liza också som ska bo med oss över helgen.

På måndag har jag min första tenta och jag har knappt hunnit plugga någonting. Vår föreläsning slutade tidigare idag och jag tänkte att jag nu hade det perfekta tillfället att plugga hela eftermiddagen. När jag kom hem upptäckte jag att Ferdinand (som hjälper oss med att kakla i köket) inte hade varit här. Jag satte mig för att plugga och då kom han. Petig och nyfiken som jag är så stod jag såklart och lade mig i hela tiden han var här. När han gick såg jag att det hade blivit sprickor vid ena fönstret i köket och bestämde mig för att det var lika bra att spackla över dem direkt. När jag ändå stod där med spackelspaden så var det ju lika bra att även åtgärda dem och de som blivit i ett hörn i vardagsrummet. Det ena ledde till det andra och nu har jag precis blivit klar efter att ha målat över det som jag spacklat samt tejpat alla lister (som jag planerar att måla i morgon). Hela dagen har alltså gått och jag har läst 7 av 78 sidor i Kotler. Känns bra. Men det kommer att bli skönt att bli klar hemma i alla fall!
Kotler har jag ju hela helgen på mig att läsa klart...

Markandsföringsgurun Philip Kotler. Het som få...

Igår klockan 23.50 rullade tåget från skåne in på Stockholms Central. Jag hade för första gången på länge lite söndagsångest (måndasångest får det väl bli denna gång om man ska vara en petig jäkel, vilket jag ju så uppenbart är). Först trodde jag att det var pga skolan men efter närmare eftertanke kom jag på att jag egentligen såg fram emot att gå på föreläsningen idag. Det berodde inte heller på bakfylla eller trötthet eftersom vi bara tagit det lugnt och sovit ut hela helgen. Jag vet fortfarande inte vad den plötsliga deppigheten kom ifrån men antagligen så berodde det på att vi haft så trevligt nere hos Pappa och Letha att jag inte ville tillbaka till "verkligheten".

Det är så bekvämt att åka tåg! Jag blir helt kär varenda gång. Det är tyst, mjukt, bekvämt och slappt...ännu härligare var det på hemvägen då Letha hade packat matsäck. En liten matsäck á la Letha innehåller: Mineralvatten, Coca Cola, Öl, moserande vin, laxsmörgåsar (med tillhörande citronklyftor att pressa över), mandariner och mörk choklad *smaskens*

Jag orkar inte rabbla upp allt vi gjorde men sammanfattat så åt och drack vi gott, promenerade på stranden, klippte oss inne i Simrishamn, hade heta diskussioner om livet och gossade i soffan. En underbar helg helt enkelt!

På lördagen låg dimman tjock över Österlen. Mycket vackert.


Pappsen på det i särklass smaskiga Olof Viktors bageri.


Söndagen bjöd på klart väder och sol. Promis på standen ett måste.


Det här såg härligt ut...



Nu ska jag till stallet och hoppträna. Ska försöka hålla mig kvar idag...

Om en timme går vårt tåg ned till Skåneland. Vi ska till Österlen över en väl behövd långhelg. Det ska bli så underbart att bara komma ner och ta det lugnt. Lethas fantastiska mat, långa promenader på stranden, fika i Simrishamn och alone time med pappa och Letha är precis vad jag behöver nu. Jag är övertygad om att O. känner likadant.

Pappa har lite problem med sin dator så jag vet ej om jag kommer kunna blogga förrän måndag. Vi får se....
Ska försöka komma ihåg att ta mycket kort!

Igår hade jag som plan att vara sjukt bäst på hoppträningen. Jag hade dessutom stora förhoppningar på att Allans nyskodda hovar skulle göra susen. Det gjorde de också och hans bakbensteknik var klart bättre. Min tränare var helt exalterad och sa att han hade bakbenen rakt ut när han hoppade *ler stolt*. Jag vet ju iofs att Ann Liwing (min förra tränare) alltid sa att han hade fantastisk bakbensteknik men det är väldigt kul att den verkar börja komma tillbaka! Vad som var lite mindre fantastisk var att han, när vi hoppade bana, slängde på en tvärnit så att jag flög jag av rakt ner i hindret. Jag gick inte sönder och vi hoppade en felfri bana direkt efter men ändå...lite ont har man allt. Det var dock "bra" att han stannade för det var det sista hindret i en trekombination och vi kom helt fel på andra så jag hade noll balans. Hade han hoppat så hade jag flugit av bra mycket värre.
Hela hoppgruppen åkte faktiskt av igår, helt sjukt! Alla fem flög som små vantar. En av tjejerna kraschade till och med riktigt ordentligt och stukade foten. Men tur i oturen för det hade lika gärna kunnat gå riktigt illa!
Nu i efterhand så gick väl planen sådär, vi var nog inte så sjukt bäst. Sjukt bäst känns som ett lite skevt ordval när man inte ens höll sig kvar på hästen. Men Allan hoppade väldigt fint så jag är nöjd ändå.

Idag red jag barbacka igen. Allan var aningen stel sedan gårdagen men väldigt lugn och harmonisk. För första gången på länge har jag börjat längta till att få åka till stallet nästkommande dag. Känns kul.

Sånt som händer...


Det var en vanlig trippelbarr på 115 cm som bidrog till samtliga fem ofrivilliga avsittningar.

Jag och O. hittade våra drömglas i samband med att vi flyttade ihop. Vi hittade dem på NK och de var då en helt ny kollektion från Riedel. Det började med att jag köpte 6 Champagneglas till O. och sedan har förrådet fyllts på med rödvinsglas av både mamma och mig. Sist när mamma skulle köpa födelsedagspresent till O. så var det dags att gå in på vitvinsglasen. Eftersom jag inte var hemma när mamma ringde och hon hade bråttom så försökte jag förklara exakt vilka det skulle vara (finns fler modeller inom samma kollektion). När O. öppnade paketet så visade de sig vara fel modell (alltså inte de som jag och O. gemensamt bestämde var snyggast). När jag då säger detta så ska O. smöra för mamma eller något genom att säga att -Nej då, dessa är absolut inte fel...de blir jättebra. Jag påpekade då att de inte är samma stil som de 12 glas vi redan har men O. vägrade lyssna. Nu har tiden gått och det är antagligen på tok försent att byta.

Typiskt killar att inte tänka längre än näsan räcker. O. trodde att han var "snäll" och artig mot mamma genom att inte byta dem. Istället har han gjort att hon köpt 400-kronors glas som vi aldrig kommer att använda. Detta är nämnligen inte vardagsglas och när man har finare middag vill man ju att allt ska se perfekt ut. Inte ställer man då ut glas som inte passar ihop med resterande dukning. Så sjukt onödigt! Jag tror nog att mamma vill ge presenter som används och inte bara kommer att stå och samla damm i ett skåp.

Så här ser våra glas från Riedel Grape ut. Finn ett fel:

Jag har länge drömt om att skaffa mig en egen gård. Idén har dock svalat till och från då man snabbt inser all slit, tid och obekvämlighet som ligger bakom en gård. Det jag drömmer om är ju egentligen inte bara en gård utan en gård inom 40 minuter från Stockholm (helst norrut). Hur mycket jag än tycker om naturen så vill jag inte flytta ut på vischan. Jag vill fortfarande kunna komma in till stan snabbt och relativt enkelt. Även kommunalt. Att ha en sådan gård kostar! Dessutom blir det en hel del slitage på ett hus och desto mer på en gård. Man måste alltså underhålla konstant. Där kan man verkligen tala om extra jobb och kostander. Trots detta har jag nu en fas där jag drömmer igen...
Det ultimata vore att ha en söt liten gård med stall och ridhus som låg i Täby, Upplands Väsby eller Vallentuna. Där kunde jag ha några hästar och inackorderingar som gav lite glädje åt stall-livet. Man skulle kunna leva på stora ytor nära naturen och så fort man tröttnade kunde man bara åka in till stan och andas in lite avgaser. Men som sagt...det kostar.

Vore det inte härligt att komma hem till detta varje dag!?

Nu sitter jag i soffan och har precis pluggat klart inför vår första genomgång med projektgruppen. Vi ska börjat vårt första projekt som handlar om att få ett gym i Gbg på fötter igen. Det ska bli mycket kul och jag tycker att min grupp verkar bra också.
O. har redan gått och lagt sig, han började läsa i sin bok för att invänta mig men tröttnade efter en timma eller så. I brist på annat såg vi ikväll en Beck film som vi redan hade sett. Den var iofs ok ändå (var länge sedan vi såg den) och huvudsaken var att vi fick ligga sked i soffan och slö-titta på något annat än Let's dance.

Allan var, trots att han var het som ett troll, superduktig på träningen idag. Han vägrade inte på något av alla läskiga hinder och var inte ens speciellt tittig. Vi öste på allt vi kunde med blommor, plastskynken, stolar och vattenmattor. Visst tyckte de flesta av hästarna att det var lite skumt till en början men över lag gick det riktigt bra för alla. Superkul verkligen. I slutet så hoppade några av oss lite omhoppning och vi fick till några riktigt bra svängar. Min lilla gris svängde som en ponny trots att han är en bamsebjörn. Man märkte verkligen att hästarna tyckte att det var kul att få gå full fart framåt för en gångs skull.
Jag blev riktigt taggad inför tävlingen den 22:a och över huvud taget att komma igång ordentligt.

Jag är verkligen så sjukt glad att jag valde den utbildningen jag gjorde. Det är ovanligt trevlig stämning i skolan och lärarna är fantastiska. De är inga gamla avdankade föreläsare som inte gjort något annat än att stå och prata de senaste 10 åren, de är aktiva affärsmän som brinner så för det de gör att det dessutom vill föreläsa på deltid. Vår lärare i Strategisk Marknadsföring heter Hans Fornwall och är ett perfekt exempel som ständigt lyckas fånga sina elever intresse. Han fick till och med Bostonmatrisen att verka riktigt intressant!

Allan blev skodd idag också. Det visade sig att den hovslagaren jag hade på ryttis har verkat hans bakhovar helt snett. Till och med ett otränat öga kunde se stor skillnad. Innerväggarna var mycket högre än ytterväggarna vilket har gjort att han har felbelastat sig och trampat inunder sig på ett felaktigt sätt. Det var värst på vänster bak och kontentan av det är att han har lagt nästan all sin tyngd på det benet. Nu är det i alla fall något bättre, även om det kommer att ta ett par skoningar innan det har rätats ut ordentligt. Han var så nöjd över att få hovarna upprättade att han stod och sov när han skoddes. Ska bli intressant att känna hur han känns i morgon...

Har precis ätit en brakfrukost med O. och ska åka iväg till stallet för att ha miljöträning med hoppgruppen. Ska bli spännande.
Igår hade jag en riktig mys-dag med Allan. Det hela började med att jag bestämde mig för att rida barbacka. När vi kom ut så såg Allan så glad ut att jag inte hade mage att ta in honom i ridhuset så vi började med att skritta fram ute på ridvolten som hade blivit täckt med nysnö. Vi red där i ca 20 minuter och det kändes som att vi var själva på hela anläggningen...inte ett spår i snön och helt knäpptyst. Solen höll på att gå ned så vi fick njuta av det där sista mjuka ljuset innan det började mörkna. Väl inne i ridhuset skötte sig Allan exemplariskt och verkade tycka att det var skönt att slippa sadel för en dag.
På sistone har han varit väldigt stel i sidan i vänster galopp och tappat bakdelen på volt mm. Det var samma sak igår men efter ca 1 timmes ridning så kändes det som att det lossnade och han spårade riktigt fint. Jag berömde som en tok och Allan frustade stolt. Haha. Självklart så kände man fortfarande av att han var lite stel och han hade svårare att hålla den samlade galoppen men en stor förbättring! Jag var överlycklig och känner mig nu mycket mindre orolig för att något skulle vara fel. Det är antagligen bara att han behöver stärkas.
När vi kom in i stallet igen så var Allan lugn och harmonisk. Jag lindade runt om och pysslade extra länge. Det är så härligt att kunna ta det lite lugnt ibland och bara mysa. Det är då man kommer ihåg varför man lägger all denna tid (och pengar) på att ha häst.

Lilla grisen ute på volten


Antastning

Jag har precis kommit hem från en mycket lyckad myskväll hos Jenny. Det var mest nya tjejer som alla var väldigt trevliga. Födelsedagsflickan bjöd på massa goda ostar som avrundades med mängder av smarriga bakverk. Hon är så pysslig så. När några började gäspa tänkte jag att vi var gamla tanter men så tittade jag på klockan och såg att den var nästan två (!). Jag satt och trodde att klockan var runt tio på kvällen. Det är så himla härligt när man har sådär roligt att tiden faktiskt flyger förbi...på riktigt. En sådan kväll var det i alla fall ikväll!

Jag är dock en gammal tant så nu känns det skönt att få krypa till kojs.

Familijar faces, fv Catta, Emelie och födelsedagsflickan


Nya talanger på min sida bordet


Jennys hund Vofflan var såklart med också.