Cookie´s Closet

Igår hade jag som plan att vara sjukt bäst på hoppträningen. Jag hade dessutom stora förhoppningar på att Allans nyskodda hovar skulle göra susen. Det gjorde de också och hans bakbensteknik var klart bättre. Min tränare var helt exalterad och sa att han hade bakbenen rakt ut när han hoppade *ler stolt*. Jag vet ju iofs att Ann Liwing (min förra tränare) alltid sa att han hade fantastisk bakbensteknik men det är väldigt kul att den verkar börja komma tillbaka! Vad som var lite mindre fantastisk var att han, när vi hoppade bana, slängde på en tvärnit så att jag flög jag av rakt ner i hindret. Jag gick inte sönder och vi hoppade en felfri bana direkt efter men ändå...lite ont har man allt. Det var dock "bra" att han stannade för det var det sista hindret i en trekombination och vi kom helt fel på andra så jag hade noll balans. Hade han hoppat så hade jag flugit av bra mycket värre.
Hela hoppgruppen åkte faktiskt av igår, helt sjukt! Alla fem flög som små vantar. En av tjejerna kraschade till och med riktigt ordentligt och stukade foten. Men tur i oturen för det hade lika gärna kunnat gå riktigt illa!
Nu i efterhand så gick väl planen sådär, vi var nog inte så sjukt bäst. Sjukt bäst känns som ett lite skevt ordval när man inte ens höll sig kvar på hästen. Men Allan hoppade väldigt fint så jag är nöjd ändå.

Idag red jag barbacka igen. Allan var aningen stel sedan gårdagen men väldigt lugn och harmonisk. För första gången på länge har jag börjat längta till att få åka till stallet nästkommande dag. Känns kul.

Sånt som händer...


Det var en vanlig trippelbarr på 115 cm som bidrog till samtliga fem ofrivilliga avsittningar.