Cookie´s Closet

Har du kysst nummer 7?

- Ehh, det är min pojkväns 42årige bror. Så det säger jag inte...

Brukar du hänga med nummer 19?

- Big Brother Alex, nje...länge sedan nu.

Gillar du nummer 26?

- KLART! Är ju min Bulle ju!

Är 15 din bästis?

- Anna Nording, hon är absolut en av dem. Hon är ju mitt Får.

Älskar du nr 10?

- Min hopptränare...älska är kanske lite starkt.

Är nr 20 bra?

- På att gapa och skrika ja. (bella)

Har du träffat nr 9 i veckan?

-Har inte träffat min syssling på typ 8 år.

Har nr 16 gått i samma klass som du?

- Nope. Apan är äldre.

Vet du om nr 31 har ett förhållande?

- Nope, vill inte ha klamydia.

Som sagt, rätt trist blogg det där.

• Renovering av kakans något oputsade yttre (i form av klippning och eventuell färgning av hår).
• Inköp av gymkort på närliggande gym.
• Resa med mor till ett varmare klimat (exakta tider kommer snart)

• beiget spetslinne från Sud Express
• beiget linne från Mono
• jeans True Religions Billy dark vintage
• rött skärp från Åhlens
• vintage axelväska från LV
• svarta lackskor Steve Madden
• gamla silversmycken

Jag har en alldeles egen ovän, hon heter Alexia och har varit min ovän sedan barnsben. Och då menar jag verkligen ovän! Våra mammor tyckte att vi skulle bli vänner och tvingade ihop oss. Problemet var bara att jag tyckte att Alexia var en liten bortskämd fjant och hon tyckte att jag var en nedtryckande och bossig bitch. TROTS detta lekte vi allt för ofta och hon är med på varenda barnkalas-bild som går att hitta. Jag och Alexia sattes på dagis ihop och avskydde varandra genom det också. En gång blev Alexia t.o.m. så arg när jag rörde henne, att hon svimmade. Där snackar vi hat! Men våra kära mammor gav minsann inte upp, när det blev dags för skola sattes vi i samma klass. Sedan har de hållit på så ända upp i högstadiet och någonstans där emellan accepterade vi helt enkelt faktum... vi är kompisar (jag menar vi har ju känt varandra sedan födseln). Min allra bästa ovän omvandlades till min vän. Det har till och med gått så långt att jag idag skulle kalla henne för en av mina absoluta favoritvänner och jag kan inte se en framtid utan henne.
I alla fall så bor den lilla grisen i Lund nu (väldigt originellt) och är bara i Stockholm ett fåtal helger. Denna helg är en sådan helg och detta firades med middag, discobowling och utgång.

Alexias lillasyster Andrea stod för middagen som var både god och mysigt ordnad. Vi gnällde över alla möjliga ilandsproblem och sippade på vårt vita vin. Någon stans mellan osten och den planerade Ziggepausen, var det dags att bege sig till Ball Breaker på Kungsholmen. Väl där upptäckte Alexia att hon hade glömt sitt pass och (trots att vakterna sa att de såg att hon var över 18) innebar detta problem. Efter mycket om och men gick de med på att acceptera hennes studentleg +visakort. Sedan kom Alexias lillasyster som är 18, även detta ett problem då de tydligen har åldersgräns 20 på discobowlingen (?!?). Farlig sport det där. Till slut fick hon dispens av ägaren. Folk säger att det är svårt att ta sig in på Stureplan, försök ta er in på Ball Breaker! Men, precis som de säger om Stureplan, väl inne är det så värt det.

Efter en hel del V, lite Village och såklart en massa White Room, blev det "efterfest" hos en kompis. Varför blir det alltid så? Det låter som en sååå bra ide när man går från krogen. Ändå resulterar dessa sablans efterfester alltid i samma enorma ångest. När man åker hem i strålande solsken klockan 08.00 upptäcker man att iden inte var lika bra som den lät. För att inte tala om hur skabbig man känner sig när man möter medelålders par på morgonpromenad. Sova till 15.00 är inte heller en hit.

Men men, vad gör man inte för sina ovänner!

Eric fick ner en kägla

Lillasyster Nerep spottar inte i glaset

Jag är en enormt kvällspigg människa som vanligtvis inte är kapabel att somna innan 01.00...tidigast! Min kära pojkvän däremot... han somnar hur lätt som helst och sover likt Törnrosa vid 21.00 om han får chansen. Detta störde mig något ofantligt när vi blev tillsammans. Nu stör det mig bara lite. Det finns inget tråkigare än att sitta uppe när någon snusar bredvid. Det ger mig en underlig ångest som jag inte kan sätta fingret på. Antagligen på grund av att jag vet att jag kommer få ännu mer ångest när väckarklockan ringer i morgon. Men det känns ju så trist att gå och lägga sig tidigt, kvällarna är den lilla tid man får tillsammans i veckorna. Att sova bort dem känns allt annat än romantiskt. Det verkar dock inte min pojkvän ha några problem med. Kanske är det så att män är från Mars och kvinnor är från Venus. Eller så är det så att människor är från Venus och jag är från Mars. Möjligen mer troligt? klockan är 24.00 och här sitter jag i en mörk lägenhet, tittar på ett tråkigt avsnitt av på spåret och stör mig på att min kille har mage att sova när jag inte kan. Man är ju sjuk i huvudet.

• vit skjorklänning från Zara
• grå ribbade bommulstrumpbyxor från H&M
• colabrunt skärp från Friis & Co
• colabruna stövlar med snörning från Scorett
• bruna träörhängen från NYC

Har precis kommit hem från att ha varit uppe i Östersund och jobbat på skidskytte VM. För er som inte vet så ligger Östersund ca 1timmes bilfärd söder om Åre och har 60 000 invånare. Det är alltså en liten söt stad a la norrland med lika många snöskotrar som invånare. Vi hade en riktigt kul vecka med hårt jobb men också mycket skoj. Alla på stan var glada och Östersundarna var oerhört stolta över evenemanget. Det förstår jag, det var fint ordnat. Vad jag inte förstår är varför småstäder alltid har sådana enorma mindervärdeskomplex?! Speciellt i Norrland! Vilka man än pratade med så frågade de om man var från "fjollträsket" och slängde ur sig kommentarer som: "Det är bara en j*vla massa bögar och fjolleri i Stockholm, vad ska man dit ner och göra?!". Ja du, åka ner och skaffa sig lite j*vla hyfs kanske! Hur ofta kommer en norrlänning träffa någon på Stockholms gator som börjar snacka skit om Norrland? Just det, och det är för att vi skiter i vad de håller på med. Vi har egna liv att hålla koll på.

Vi hängde en del i det provisoriska öltältet på kvällarna. Det var en ofantlig blandning av människor i alla åldrar. Skönt tänkte vi och festade järnet. Så en kväll kommer det fram en 40åring med baksnus på hakan och kläcker ur sig: "Vad säger ni nu då? Nu kan fjollträsket slänga sig i väggen!?". Det kändes verkligen sorgligt. Han trodde på allvar att deras tältlokal där det dansades till dålig hårdrock och dracks öl ur petflaskor, fick Stockholms nattliv att blekna. Ska man skratta eller gråta? Varför vill de ens jämföra? Det är självklart att Stockholm har mer att erbjuda när det gäller klubbar. Vi är nästan 20 ggr större! Jag älskar småstadskänslan och förstår absolut folk som väljer att leva så. Är bara så sjukt störigt när de likt små pubertala skolpojkar ska hävda sig hela tiden. Ni är bonniga eftersom ni bor på landet. Så är det och så kommer det alltid att vara. Kom igen, väx upp!

Hur som hellst så hade vi en sjukt kul vecka där uppe och jag skulle gärna göra om det!