Min alldeles bästa ovän
Jag har en alldeles egen ovän, hon heter Alexia och har varit min ovän sedan barnsben. Och då menar jag verkligen ovän! Våra mammor tyckte att vi skulle bli vänner och tvingade ihop oss. Problemet var bara att jag tyckte att Alexia var en liten bortskämd fjant och hon tyckte att jag var en nedtryckande och bossig bitch. TROTS detta lekte vi allt för ofta och hon är med på varenda barnkalas-bild som går att hitta. Jag och Alexia sattes på dagis ihop och avskydde varandra genom det också. En gång blev Alexia t.o.m. så arg när jag rörde henne, att hon svimmade. Där snackar vi hat! Men våra kära mammor gav minsann inte upp, när det blev dags för skola sattes vi i samma klass. Sedan har de hållit på så ända upp i högstadiet och någonstans där emellan accepterade vi helt enkelt faktum... vi är kompisar (jag menar vi har ju känt varandra sedan födseln). Min allra bästa ovän omvandlades till min vän. Det har till och med gått så långt att jag idag skulle kalla henne för en av mina absoluta favoritvänner och jag kan inte se en framtid utan henne.
I alla fall så bor den lilla grisen i Lund nu (väldigt originellt) och är bara i Stockholm ett fåtal helger. Denna helg är en sådan helg och detta firades med middag, discobowling och utgång.
Alexias lillasyster Andrea stod för middagen som var både god och mysigt ordnad. Vi gnällde över alla möjliga ilandsproblem och sippade på vårt vita vin. Någon stans mellan osten och den planerade Ziggepausen, var det dags att bege sig till Ball Breaker på Kungsholmen. Väl där upptäckte Alexia att hon hade glömt sitt pass och (trots att vakterna sa att de såg att hon var över 18) innebar detta problem. Efter mycket om och men gick de med på att acceptera hennes studentleg +visakort. Sedan kom Alexias lillasyster som är 18, även detta ett problem då de tydligen har åldersgräns 20 på discobowlingen (?!?). Farlig sport det där. Till slut fick hon dispens av ägaren. Folk säger att det är svårt att ta sig in på Stureplan, försök ta er in på Ball Breaker! Men, precis som de säger om Stureplan, väl inne är det så värt det.
Efter en hel del V, lite Village och såklart en massa White Room, blev det "efterfest" hos en kompis. Varför blir det alltid så? Det låter som en sååå bra ide när man går från krogen. Ändå resulterar dessa sablans efterfester alltid i samma enorma ångest. När man åker hem i strålande solsken klockan 08.00 upptäcker man att iden inte var lika bra som den lät. För att inte tala om hur skabbig man känner sig när man möter medelålders par på morgonpromenad. Sova till 15.00 är inte heller en hit.
Men men, vad gör man inte för sina ovänner!
Eric fick ner en kägla
Lillasyster Nerep spottar inte i glaset
